Sådana här dagar, alltså dagen före avresa, borde förbjudas eller i alla fall straffbeläggas. Eller så skulle alla få åka en dag tidigare, så skulle man slippa sitta här lite halvt om halvt med ena hjärnhalvan i Chicago och resten av mej lite under isen hemma. Varför åker alltid huvudet ett tidigare plan? Är det för att säkerställa att åtminstone en vital del kommer fram helskinnad? Nu känns det som det kvittar, bara man fick vara kvar hemma. Det kommer säkert gå över något när man väl är där, men just nu är det hell on earth. Jag visste att det skulle bli mycket värre nu när man är pappa och allt, men det här är ju helt sjukt! Är det värt detta??? Den frågan kommer man nog ställa sej några gånger till, tror jag.
Mitt i allt mörker tröstar det lite att jag kan avnjuta min första mugg med hett Starbucks-kaffe imorgon kväll svensk tid.
Ja, jag sa lite...
/ J
