Så var det då dagen D. Födelsedagen. Hurra hurra. Fast enligt amerikansk tid är jag faktiskt 33 i nästan två timmar till.
Inte för att det känns som nån stor grej direkt. Jag är ganska nöjd med min ålder, tror jag. Nu börjar man ju precis komma ur det här eviga "du är ju fortfarande så ung" träsket. Fast, det kanske inte är så många som tänker på att jag fortfarande, efter sju år på Kungl. Operan, är den yngsta sångaren i ensemblen (fasta sångare). Är det bra eller dåligt?
I operavärlden har ju olika sångfack olika ålderstoppar. Svårt att tänka sej en Olympia eller en Gilda i 55-årsåldern, och på samma sätt svårt att se en Pappa Germont eller en Rigoletto på tjugo vårar. Eller? Är det bara nuförtiden som man har bestämt att åldern är en del av sångaren i stället för en del av karaktären. Jag menar, flera har faktiskt gjort roller som t ex Rigoletto som mycket unga och gjort det bra. Vad är det viktiga? Karaktären eller sångarens faktiska ålder?
Intressant, tycker jag.
Idag ska jag också ta tillfället att slå ett slag för oss, som länge varit en osynlig minoritet. Sen igår är jag medlem i Left-Handers Club (http://www.anythingleft-handed.co.uk), en sammanslutning för vänsterhänta. Några andra som är/var vänsterhänta: Mozart, Beethoven, Schumann, Prokofiev, Caruso (!), Sir Paul McCartney, Ringo Starr, Tom Cruise, Robert de Niro, Brad Pitt, Julia Roberts, Ramses II (hur man nu vet det...), Julius Ceasar, Jack the Ripper, The Boston strangler, Mark Twain, Winston Churchill, Celine Dion, Bill Gates, 4 av 5 designers som uppfann Macintosh-datorn, Sju amerikanska presidenter, dock inte George W. Bush, men väl Bill Clinton, Leonardo da Vinci, Jimi Hendrix, Curt Cobain, Annie Lennox, Whoppi Goldberg, Greta Garbo, Marylin Monroe och några till...
Vi har tydligen en egen dag, den 13 augusti. Hurra för det!
Jag önskar att ni alla kunde vara här på riktigt och dela min dag, men ni får väl nöja er med rapporten.
Ta hand om er!
/ J
