En ganska besynnerlig detalj har förföljt mej de senaste dagarna, och nu har jag prövat dess tillförlitlighet åtskilliga gånger. Jag har tydligen begåvats med ett absolut gehör! Men, det funkar bara (tror jag) om jag börjar på Mahler's femte symfoni. Ni vet, den där som börjar med en ensam trumpet i ciss-moll. Jag har ingen aning om hur detta har uppstått, eller om det är något tillfälligt, men det är ganska lustigt. Visst gillar jag Mahlers femma, men ska jag gå hela mitt liv i ciss-moll nu?
Detta började med att jag, av en tillfällighet, började nynna på den där fanfaren när vi satt ett gäng hemma hos oss i Göteborg innan min avfärd. Claes (Gunnarsson) påpekade när jag hade sjungit nån takt: - Du vet att du sjöng det där i helt rätt tonart, va?
Lite förbryllad tänkte jag inte mycket mer på det just då, men sedan har det liksom gnagt nånstans i mej. Nu när jag varit här i Chicago en vecka snart, har jag som sagt testat dess kraft och förmåga, både genom störmoment och andra prövningar.
Alltid samma resultat...Mycket besynnerligt, min käre Watson!
Nåväl, jag återvände i alla fall precis från CSO, och en fantastisk konsert. Före paus spelades John Adams' Naive and sentimental Music. Ett stycke (skrivet speciellt till Esa-Pekka) för jätteorkester, med massa slagverk förstås. Jag gillade mest den andra satsen "Mother of the Man", som var den mest sentimentala. Där framträdde förresten en av orkesterns kontrabasister - fast på gitarr!.De andra två satserna var lite för mekaniska för min smak. Tonsättaren, som för övrigt var på plats, är just nu väldigt i ropet här i Chicago. Senare i vår spelas nämligen även hans opera "Nixon in China" på COT.
Efter paus var det så dags för CSO's hornsolist Daniel Gingrich att exekvera Mozart's alltför kända Hornkonsert nr 4 (fast den skrevs som nummer två!). Självklart var det alldeles lysande, även om några små kixar i första satsen säkert störde honom.
Om man ska vara riktigt petig, så kanske man kunde önskat lite mer utstålning, men det är som sagt lite överkurs.
Sen var det då Sibelius femma, och där visade E-P åter sin bredd och flexibilitet i en ganska stram tolkning.
En sak angående själva konserthuset. Om ni ska dit, tänk på att inte köpa biljett högst upp om ni har det minsta känning av höjdrädsla. Det var högt, riktigt högt.
Nu väntar sängen, och imorgon ännu en fullpackad repdag. Ingen rast, ingen ro.
/ J (nu i ciss-moll)
PS. Nu är det bara drygt 16 dagar tills mina underbara tjejer kommer hit! Jag har hittills medvetet låtit bli att skriva så mycket om min hemlängtan och saknad av dem, för jag tror att det inte blir så rolig läsning. DS.
