25 september 2007

Uppvaknande

Igår kväll hände något märkligt. Eller det hände ganska mycket märkligt igår, men på väg hem efter en mycket speciell och annorlunda kväll på jobbet sätter jag mej på tunnelbanan, och får snart sällskap i vagnen av en man. En för mej okänd man, som uppenbarligen hade varit på föreställningen på Operan. Han hajade till lite när han såg mej, och följande replikskifte följde:
Mannen: - Hej! Tack för din Guglielmo. Inte ikväll, men...
Jag: - Oj, tack. Vad kul!
Liten tystnad.
Mannen: - Jag läser förresten din blogg också. Den är verkligen jättebra.
Jag (lite tagen på sängen och förvånad): - Jaså, läser du den?
Mannen: Javisst, det gör ju halva Stockholm. Den är ju jättepopulär. Du skriver så bra, och det är jätteintressant att följa arbetet bakom kulissen.
Jag (Ännu mer tagen på sängen och lite generad): - Oj, tack. Vad kul! (Igen)
Mannen försvinner snart vidare i vagnen och kvar sitter jag och undrar vad som just hände. Och plötsligt slår det mej. Hur lite som behövs för att glädja en medmänniska. Och vad glad jag blev att höra det. Så, om du, man på tunnelbanan, läser det här: Stort tack för att du tog kontakt och tack för dina värmande ord!
Jag har hunnit med en liten återtripp till Tallinn också. Ytterligare två föreställningar av Wallenberg. Och nu också inspelat för TV och utgivning på DVD! Otroligt intensivt och fokuserat arbete. Men jag tror att det blev ganska lyckat. Något som jag är både glad och stolt över. Nu håller jag tummarna för att Cosi på måndag ska gå bra utan några inhopp. Och så blir det lite operett i Berwaldhallen. Och fortsatt framgång med min blogg..?
/ J

19 september 2007

Tillbaka i Tallinn

Ja, plötsligt är man tillbaka i Tallinn. Direkt fraan Riksmötets högtidliga öppnande, med Kungs-saangen och hela kungafamiljen och riksdagen paa plats. Undrar vad de tyckte om Cosi fan Tutte? Naagra spridda skratt och lite försiktiga applaader gav inte direkt svar paa fraagan. Hoppas de gick därifraan lite glada. Lite nöjda. Eventuellt lite uppfyllda. Och kanske till och med kommer tillbaka.
Nu gäller det att snabbt ställa om igen. Tillbaka till Wallenberg. Och allt vad det innebär. Men nu ocksaa med en hel del nytt. Verket ska spelas in för tv, samtidigt med ordinarie föreställningar. Fullt upp, alltsaa...
/ J

15 september 2007

Opera - sjukt bra!

Vad är det som händer på Operan? En makalös serie oturliga och slumpmässiga faktorer och elaka baciller härjar fritt i kulturens högborg. Jag har tidigare skrivit om problemen/utmaningarna vi har tvingats ta oss genom i Cosi-ensemblen. Men det verkar inte som det stoppar där. Och jag skriver inte detta som någon kritik eller för att hänga ut folk som har råkat illa ut. Men hur är det möjligt att det kan ske så mycket på så kort tid så tidigt på säsongen? Frågan är omöjlig att svara på, förstås. Men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om oss. Och alla som drabbats av diverse sjukdomar och elaka förkylningar. För det konstnärliga blir ju lite lidande när fokus tas från det verkliga dramat och ersätts av ett (eller) flera draman på scenen av helt annan karaktär. Oavsett resultatet! Ibland kan det till och med bli en extra nerv och närvaro i såna föreställningar. Men det blir ofrånkomligt något annat än det var tänkt. Ikväll har den avslutande delen i Ringen premiär på Operan. Med inhoppare.
Själv hamnade jag hastigt och lustigt(?) i ett unikt sammanhang på Musikaliska Akademien. Tre barytoner. Tre pianister. Tre sånger. Och en publik.
/ J

13 september 2007

Clownen skrattar?

Ibland är det svårt att lämna allt som hör det vanliga livet till vid scenporten. Extra svårt är det när man precis har tagit farväl av en kollega. Visserligen en mycket värdig och vacker ceremoni. Men man är inte så sugen på att ställa sej på scenen direkt efter. Jag lovar. Klumpen i halsen finns där. Och tankarna svävar på annat håll. Men vi ska göra vårt allra bästa ikväll. Det lovar vi. För dej. Och för oss. Och för konsten. Clownen kanske skrattar, men under sminket faller tårarna.
/ J

11 september 2007

Nytt rekord?

Det är inget att försöka eftersträva att slå. Och inget man vill bli inblandad i. Men nu står vi här. Kungliga Operan säsongen 07/08: Antal föreställningar: 4 st. Antal föreställningar med ordinarie sångare: 0 st! Jo, den första blir nog ikväll, tror jag. Och det fortsätter. På torsdag får vi ytterligare en inhoppande sopran i Cosi. Spännande. Men ganska förvirrande. Som tur är har vi tid att repetera lite. Men bara lite. Annars är det ju ingen sport...
/ J