Om man vill läsa en "riktig" recension av tidigare nämda Rigoletto, kan man göra det antingen här eller här , om man vill alltså.
Jag vill påpeka att jag inte försöker spela recensent, men det var kul att faktiskt försöka skriva som en sådan en gång. Det är inte så lätt som man tror!
Idag höll jag på att strypa regissören på repetitionen. Ibland under arbetet kan man gå lite olika vägar, och plötsligt talar man verkligen inte samma språk. Hon ville göra en scen på ett sätt, som jag tyckte var helt fel med den bild av karaktären som jag har hunnit skaffa mej. Jag försökte förklara, men hon stod på sej, och till slut sa jag att visst kan jag göra som du vill, men jag är inte alls övertygad själv. Som sångare är det väldigt svårt att inte lägga sej i regin ibland, särskilt om man märker att det behövs... För, som artist skapar man sej en klar egen bild av sin karaktär och linjen genom pjäsen. Om nånting plötsligt går stick i stäv med detta får man ju panik. Då kanske man måste börja tänka om, och ändra på sin gestalt helt.
Frustrerande!
Godaste kaffet i stan kommer inte från Starbucks, utan från Caffé Baci, och heter Bizzarro (lämpligt!).
Imorgon kommer jag liksom många andra hylla och gratulera Wolfgang Amadeus Mozart på hans 250-årsdag.
Ja, han var visst vänsterhänt vattuman, precis som...
Undrar förresten om jag är den enda operabloggaren i Sverige? Nån som vet?
/ J
