16 januari 2006

Äntligen framme!

När ska de egentligen utveckla klart teleporteringen? Allvarligt, det är inte kul att sitta på ett flygplan i tio timmar. Det känns som att förflyttas lite tillbaka i tiden varje gång man flyger. Det är nåt med hela designen på själva kabinerna (lite Alien eller nån gammal SciFi-rulle) och personalens uniformer. Tacka och ta emot. Här var det sprit! Oj, så spännande. Lite irriterande är också att, trots att man nu på SAS har sin egen liten film-& musikanläggning i stolen framför, så måste man ändå passa vissa speciella tider då filmerna startar. Oerhört märkligt system, tycker jag. Och så det här fascinerande med det magiska skynket. Nu även i ännu fler olika nivåer. Förvirrande och lite förnedrande. Tänk om man kunde färdas fram i typ en Finlandsfärja i stället, fast utan vågorna. Man kunde strosa omkring lite, ta en kaffe i baren eller shoppa lite. Tio timmar i stolen känns ju faktiskt som rena straffet.
Ja, nu är jag i alla fall här. Chicago, mitt i vintern. Jag har bara hunnit få en liten glimt av stan på väg in från flygplatsen, men i sann amerikansk anda så är hela paradgatan beklädd med små lampor. Mysigt! Nu gäller det bara att komma över jetlagen så fort det går. Jag kommer väl säkert vakna om några timmar och leta efter min dotter. Men det är "bara" tre veckor tills mina underbara tjejer kommer hit också. Härligt!
Nej, nu är det hög tid att börja installera sej lite mer. Och däcka i säng. Klockan är ju ändå 4 på morgonen svensk tid.
/ J