Ibland när man gå på bio så råkar man bara snubbla över guldkorn. Redan när de första rutorna av filmen "Match Point" började rulla till ljudet av Enrico Caruso i "Una furtiva lagrima" visste jag att det här skuille bli en minnesvärd stund. Och så rätt jag fick! Woody Allen's senaste är inget annat än ett mästerverk, enligt mej. Jag hade inte hört talas om den, så det var på ren chans som jag stressade ner till bion för att se vad som gick. En alldeles strålande historia och mycket vackert filmad. Ovanligt för Woody Allen utspelar sej filmen i London. Jag vill inte avslöja för mycket, men skådespelarinsatserna av framför allt Jonathan Rhys Meyers & Scarlett Johansson är helt makalöst bra.En f d tennispro (Rhys Meyers) börjar som tenniscoach på en engelsk överklassklubb. Snabbt blir han god vän med en av eleverna (Matthew Goode), och de kommer fram till att de delar ett stort intresse för opera. Snart får han träffa resten av den stenrika familjen (på operan...) och han blir tillsammans med systern Cloe. Men sen får han träffa kompisens flickvän (Scarlett. Mums!) och blir förstås förhäxad av henne.Filmen har allt: kärlek, passion, humor, intelligens, vackra människor, spänning och ett ganska oväntat slut. Det är massor med operamusik i filmen, vilket var mycket trevligt. Mest gamla inspelningar med Caruso, men också andra snuttar, bl a ett långt avsnitt ur Verdi's Otello. Tyvärr irriterade en liten detalj. När huvudpersonerna i filmen var på Royal Opera i London hördes visserligen musik ur operan "La Traviata". Märkligt nog så var tenoren på scenen ackompanjerad endast av elpiano. Konstigt! Strejkade orkestern, eller var de på ett pianogenrep? Ni som inte sett denna höjdare, gå genast och se den & njut!!!
Pronto!
Filmens hemsida.
/ J
PS. Observation: När man går på bio i USA finns det aldrig platsbiljetter. Bara att gå in och sätta sej. Skönt! DS.
