Mozart's 250-årsdag. GRATTIS! Tänk vad tråkigt det skulle vara om inte han hade funnits? Eller, är allt runtomkring en myt? Var han verkligen en sådan festare och kvinnokarl, som många vill framställa det? Onekligen är det lite mer kittlande i alla fall. Ett är säkert, hans musik lever fortfarande lika starkt eller starkare än när den skrevs, och den berör och intresserar människor runtom klotet dagligen. Man rekommenderar till och med Mozart för gravida kvinnor, för att man ska föda ett intelligent barn, man tillverkar Mozartkulor (dock inte för samma resultat), vi har Mozarteum och så vidare. Jag startade själv mitt Mozart-jubileum redan i somras, då jag gjorde min första Così-uppsättning i Ystad. Sedan fick jag även göra C-mollmässan (första gången) med Daniel Harding i Berwaldhallen i december. Så jag börjar redan bli varm i Mozart-kostymen. Nu stundar snart min andra Così-runda, denna gång i regi av Peter Konwitschny, en av operavärldens giganter. Ska bli mycket intressant. Denna uppsättning har nyligen haft premiär på Komische Oper i Berlin. Idag sjöng jag bara lite Don Giovanni i duschen imorse. Och jag lyssnade på Così-overtyren, när jag rensade och fyllde på min Ipod.4 gb räcker inte så länge, men då tvingas man rensa ibland. Apropå Mozart, så hörde jag nyligen att Kenneth Branagh håller på att filma (regissera) Trollflöjten just nu. Sägs utspela sej i Första Världskrigsmiljö och dess upptakt. Läs mer här . Låter spännande.
Idag hände det oundvikliga. Första sammanbrottet i produktionen (så vitt jag vet). Vi är alla lite känsliga nu, och regissören gick lite för långt idag. En av sångerskorna (den andra låg nerbäddad och sjuk) blev så dissad och ständigt avbruten, att hon till slut brast i gråt, och vi fick bryta repet för att samla oss. Så här mitt i allt känns det väldigt kaotiskt, och imorgon ska vi (tydligen!) ha genomdrag av båda operorna. Vi har inte ens ställt allt. Och som sagt, flera är sjuka. Igår fick en av dansarna en allergisk chock. Han blev plötsligt helt blålila över hela kroppen. Jätteläskigt! Nyss ikväll ägnade vi oss åt en och en halv timmes totalt slöseri med tid, när regissören försökte regissera overtyren till "The Padlock". Där ska den s k ramhistorien berättas, men jag förstår inte hur någon ska kunna fatta nånting. Alldeles för mycket som händer samtidigt. Typiskt regissörer. Kan inte hålla händerna borta från lite musik. Inte världens bästa musik, kanske. Men i alla fall...
Nu ikväll hade vi (några av oss) vår första utekväll. Lugnt och städat, men en riktigt trevlig stund utanför repsalen. Jake Melnick's cheeseburgare med ädelost går inte av för hackor!
Här och nu måste jag citera en stor hjälte, som nyligen på frågan om hur hans liv förändrats sen han blev pappa, sade:
"He (My son) opened a door in my heart, and let the sun of life shine in."
Jag kan bara hålla med (fast om min dotter) och tillägga, att det är omänskligt svårt att vara ifrån sitt barn så här länge. Jag saknar min familj så mycket att jag håller på att gå sönder. När min dotter säger"Hejhej" i telefon vill jag bara gråta. Jag räknar dagarna och timmarna tills de kommer nästa vecka. Puss på er!
Vem det var som så klokt sade ovanstående om sin son? David Letterman, förstås...
/ J
PS. Bilden visar Chicago Opera Theater i all sin prakt. DS.
PS2. Conan O'Brien's Tarja Halonen/Going to Finland-kampanj är riktigt bra TV. Extra roligt att det fått sånt enormt genomslag, och tydligen påverkat valet i Finland! DS2.
PS3. Största snackisen här nu är om Oprah (inte opera), och hennes offentliga ursäkt angående en av böckerna i hennes bokklubb, som hon först gick ut och försvarade. Författaren har nu tvingats erkänna att mycket i boken inte alls stämmer med historien, och en stor debatt om "labeling" av böcker håller på nu. Hur stor del sanning ska en biografi/memoar innehålla? Vad får man lägga till eller tillrättalägga för historiens skull? Boken finns här . DS3.
