Mmmm. En äkta brunch, med alla dess oemotståndliga delar. Amerikanska pannkakor med lönnsirap, färska bär och glass, bagels med cream cheese och lax, knaperstekt bacon, american muffins och wine spritzers. Brian och hans fru Nell tog emot oss alla i deras penthouse lite norr om centrala Chicago. Förutom vi sex solister (några lite mer bakfulla än andra...) var förstås regissörskan där, liksom dirigenten Raymond och ljusdesignern, koreografen och några till. Dessutom var regissören Robert Carsen där, just nu aktuell med en ny uppsättning av Orfeo ed Euridice på Lyric Opera, med bl a David Daniels. Vi blev inbjudna till deras genrep i nästa vecka. Kanske kan vara kul? Men Linda & jag ska förmodligen gå på Rosenkavaljeren, så det kanske blir lite mycket opera på en gång? Kan det bli det? Tänk om vi hade haft en regissör som honom istället. Undra hur det hade blivit?
Matilda och Brians dotter Bea (2,5 år) hittade i alla fall snabbt varandra, och snart lekte de tillsammans på golvet.
Efter brunchen åkte Linda vidare till konserthuset, och en fantastisk konsert med Concertgebouw. Matilda & jag fick nöja oss med lite shopping på Magnificent Mile. Ytterst plågsamt.
Förresten, apropå mat, så åt vi nyss middag på underbara Cheesecake Factory. Magen står i fyra hörn, men gott var det.
Imorgon är det genrep, med publik och allt. Och det ska bli riktigt kul!
/ J
Ps. Sedan den 23 januari har min blogg haft 1.055 besök. Helt sanslöst. Tack alla & fortsätt gärna titta in! Ds.
