Det är något väldigt mystiskt och märkligt med den här mejlhistorien som nyss rullats upp i Sverige. En man anställd av Sossarna har skickat mail till Reinfeldt, med insinuanta frågor om svartanställning och annat snask. Makalöst nog kommer det snabbt fram att han skickat det från Sossarnas högkvarter. Hur korkad får man vara? Eller vad är detta egentligen? En fälla som hela media fallit rakt i som en stackars hungrig björn? Det är inte utan att man börjar fundera i andra banor. I alla fall jag, som nu varit ett tag i USA. Konspirationsteoriernas Mecka. Förresten sägs just Mats Mejlbombare varit mycket intresserad och inspirerad av amerikansk politik. Hmm. Just nu pågår kampanjer för lokalval här i Chicago. Och allra mest i TV. Mellan programmen får vi höra mer eller mindre snaskiga detaljer om de tävlande, och mest om deras motståndare och dess nackdelar. "If you vote for XX, you will have higher taxes and no books in school" "Last period, XX raised government funding with 450 %" Och så vidare. Helt underbart. Tänk er motsvarande i Sverige. "Göran P har höjt skatten med 375%, och är fortfarande inte nöjd" eller "Reinfeldt vill höja nivån i skolan. Under den nuvarande ledningen har den försämrats dramatiskt. Tänk på barnen. Rösta på Reinfeldt" Och i den stilen.
Åter till Sosseskandalen. Något som faktiskt börjar bli mer en regel än undantag. Varför? Och är man lite konspirationsbenägen, så kan man börja hitta en del intressanta sidospår. Tänk om det inte är en slump att det här flyter upp till ytan just nu. Tänk om det är en väl genomtänkt strategi. Kanske för att ta bort fokus från något mycket viktigare, och kanske mycket mer skadligt för partiet. Kan en skandal vara bra för ett parti? Ja, kanske. En liten skandal som snabbt försvinner, när en medarbetare i bakgrunden erkänner och slutar, är nog mycket bättre än en stor skandal som kan fälla partiet eller någon viktig del av detsamma. Och under tiden kan man låta den större skandalen lugna ner sej eller försvinna. Är det till och med så att man planerar att förlora ett val, för att kunna komma tillbaka med nya krafter i nästa? Och hur många skandaler tål ett parti då? Och vad är skandaler? Och vad är kanske något helt annat egentligen. Hur var det egentligen med Tobleronen? Och är det verkligen så att Bosse Ringholm inte vet hur man pratar i telefon? Är våra politiker så naiva? Eller är de mer moderna och USA-inspirerade än vi tror? Jag tror att man ibland måste våga titta lite snett bakom den skandal som pågår. Då kanske man får se en skymt av de riktiga bovarna som rör sej i skuggorna. Istället för att se på när Mats tas ur skolan.
/ J
