Så har vi då haft genrep, med inbjuden publik. Dock inte tillräckligt många. Kändes tomt och tyst under Padlock. Alla var väl stumma av beundran...
Jag tror det gick ganska bra. Inga större katastrofer. Utom Leah's kjol, som inte ville vara med i andra akten. Fast hon hade ju underkjol förstås. Efteråt var alla positiva, även om många inte tyckte att Dibdin's Padlock skulle åka på världsturné bums. Inte? Vi som redan förberett oss på det stora genombrottet. CD, DVD med extramaterial, Letterman, Oprah och hela grejen.
Nu är det bara fem föreställningar, och sen bär det av hemåt.
Hem till lilla Sverige.
Lilla Sverige som tagit två guld i skidsprintstafett. Förresten, är det verkligen en riktig gren? Sen när? Känns inte så stort som när Ingemar Stenmark eller Gunde var i farten, eller när Thomas Wassberg vann över Juha Mieto på femmilen, med en hundradels sekund. Med frost i skägget. Det var stort. 1980, Lake Placid. Och jag var 8 år.
Idag är det Valentine's Day, och det firas förstås hysteriskt här i USA. Hjärtan, rosor, choklad och röda nallar var man än tittar. Jag har ju två tjejer att fira med, så det ska nog gå bra!
Mina tankar går idag också till Putte Wickman, en av de allra största legenderna inom svensk musik, som gått ur tiden.
/ J
PS. För alla som gillar tester, och som alltid undrat vilket instrument DU egentligen är, testa här. DS.
