Idag markerar äntligen slutet på en mycket lång och tuff repetitionsvecka. Det känns som man i stort sett bara har gått upp, ätit frukost, gått till teatern, repat, gått hem och stupat i säng. Har inte ens hunnit blogga!!! Då förstår ni.
Men, det berömda pirret börjar komma så smått. Snart är det dags för riktig publik, och det är precis vad vi behöver just nu. Jag har fått alldeles för mycket beröm, inte bara för min sång. Tydligen kan jag agera på scenen också, både som gammal gubbe i komedi och som ung älskare i Dido. Dessutom har engelsmännen varit förundrade över min brittiska accent. Flawless, minsann. Och jag som hade sån ångest innan.
Matilda har nu anpassat sej alldeles utmärkt, och vaknar nu klockan sju (prick) varje morgon. Ingen feber. Skönt.
Snart hinner man tillbringa lite mer tid med henne också...
Det ska bli intressant att höra om premiären i Malmö (idag) på Maskeradbalen. Palmeoperan - succé eller ?
/ J
