Tur att man inte är alltför skrockfull, eller flygrädd för den delen. Då hade nog gårdagen blivit ännu jobbigare. Det började redan på Landvetter. 06:00. Pigg? Knappast. Fick mitt boarding-card. Plats 13 F. Ingen bra start, men så långt var det väl OK. Men lite olustigt. Vissa bolag har ju helt enkelt tagit bort rad 13, förmodligen eftersom många är känsliga när det gäller flygning. Väl framme i London vandrade jag omkring i kvarteren runt Covent Garden innan min provsjungningstid, vid klockan 13. Ser ni mönstret? OK, det kanske är lite krystat. I London skulle man ju säga 1 pm. Men i alla fall. Efter uträttat värv tar jag mej ut till flygplatsen igen. Ljuvliga Stansted. Och vad får jag se? Flyget till Göteborg - Gate 13! Gulp! Något försenade kommer vi iväg. Kaptenen berättar att det är lite lätt turbulens över England. Fasten your seatbelts. Jag tittar mej omkring i den mycket tomma kabinen. Är det bara jag som börjar bli riktigt nervös? En snabb räkning får mej att börja leta efter fallskärmen. Antal passagerare: 13!!!
Mats Sundin, Mats Sundin, Mats Sundin.
Det är inte bara ett olycksnummer. Eller?
Nu gick resan bra. Jag kom hem ordentligt.
Vi får väl se om det var en signal på hur det går med ROH Covent Garden och mej. Inga höga förhoppningar...
Men det vore kul med lite medflyt nu för en gångs skull. Har varit lite för mycket stolpe ut nu den senaste tiden.
Kalla mej konstig, men jag förstår inte riktigt hur man ska kunna bedöma hur en sångare låter om man har provsjungningar i korsalen. Eller som ibland på Operan i Stockholm - Schweizeriet. Ett litet ensemblerum. Helt andra förutsättningar än "på riktigt". Och lite svårt för sångare att tända till ordentligt. Alla vet att det är en konstlad situation. Jag skulle önska att man hade fler provsjungningar på scenen. Det skulle vara mer ärligt mot sångarna. Men, ärligt talat: Hur många sångare får nuförtiden ett jobb efter en s k allmän provsjungning? Låter det cyniskt? Kanske, men nog handlar det lika mycket om rätt kontakter och bra (rätt?) management. Även i Sverige. Tror jag.
Förresten - varför har inte Ingvar Kamprad och IKEA tagit över lågprisflyget för länge sedan? Inte så att man måste bygga sitt plan själv, men tänk er ett bolag (blågula plan) där alla får köttbullar med mjölk eller gravad lax och alla åker ekonomiklass. Helt i Ingvars anda. Lockande? Ja, fast bara utan rad tretton, tack!
Tvi-tvi-tvi.
/ J
PS. Det är jättekul att få så mycket respons (mest positiv) för min blogg. Uppenbarligen tycker några att det är underhållande, och kanske till och med inspirerande. Jag trivs med den, och har lyckats dra in några fler i blogg-träsket. Men allvarligt John, nu var det lite länge sedan du skrev nåt nytt... DS
