20 mars 2006

Dagen efter (för) Carola

Ojojoj, vilken spänning! Skulle Carolas hals hålla? Halsfluss eller trakit eller Gud vet vad det nu var. Det spelade ju inte någon roll nu, men det hördes att hon inte var helt 100 %. Nu blir det mycket intressant att se vad allas vår barndomsidol kan ställa till med nere i Aten... Vidare från kvalet?
Björn Kjellman sjöng ju tyvärr helt uppåt väggarna. Synd. Och den där hatten, jag vet inte riktigt.
Hela finalen kändes faktiskt något avslagen. Alla visste att det var Carola för hela slanten. Kikki fick två poäng. Grattis. Eller?
Tänk om vi skulle ha en tillställning av det här formatet i operavärlden. Vad bisarrt! Vem skulle i så fall vara operavärldens Carola? Eller skulle alla vara mest Kikki? Eller Roger Pontare kanske? Loa kan ju vara konferencier i all fall. Symfonin ljuder stark och fin!
Det närmaste jag har kommit den här typen av arrangemang är nog när vi gjorde det helgalna projektet "Slave to the Rhythm" på Gustav Adolfs Torg 2002 (tror jag att det var). En fantastisk sommarvecka. Bogdan Szyber och Carina Reich hade på nåt sätt lyckats föra ihop några vilsna operasångare med 16 dragspelare, Mats & Morgan och ett helt hysteriskt medley på cirka 50 minuter. Jag fick sjunga bl a Ted Gärdestads "Satellit" och Tom Jones "It's not unusual" inför 15.000 personer varje kväll. Underbart!
Apropå ingenting: Har ni tänkt på att Symfonin och Elysions Golden Star (Finns det inte ett typ kryssningsskepp som heter så?) inte bara har vissa kult-paralleller, de går faktiskt i samma tonart!!! Hmmm. Na-na-na-na-naa. Tillfällighet???
Det är kanske dags för en återgång till gamla tider, då Ingvar Wixell tävlade mot sej själv. Låten i centrum?
Farväl, Melodifestival 2006.
/ J