Det känns fortfarande lite märkligt. När jag fått lite distans till det som hände igår kommer jag nog kunna skratta lite åt det. Skratta åt hur illa och taffligt det sköttes av de ansvariga. Pinsamt. Varför? Jamen, någon slags nivå kan man väl kräva? Raka rör och lite vanlig respekt kan väl inte vara för mycket begärt..? Eller? Det verkar som om opera-Sverige har lite svårt att fatta ibland att planering innebär lite mer än några veckors förberedelser. Och att både vi artister och publiken vill veta långt i förväg vad som ska hända. Ska det vara så svårt? Alla andra lyckas ju på nåt sätt. Nåväl, nu ser jag (nästan bara) framåt, och gläds åt att jag åtminstone har något att glädjas åt. En underbar familj. Roliga projekt. Sommaren. Och stödet från vänner och bekanta runt omkring mej. Tack. Det behövs och det hjälper.
/ J
