Det är inte alltid alldeles lätt att göra sej förstådd. Varken i dagligt tal eller på elektronisk väg. Mer viktigt än någonsin har det blivit att vara väldigt tydlig med vad man vill säga, och hur man säger det. Missförstånd är nog väldigt vanliga, speciellt nu med SMS och mail, där man inte kan uppfatta de subtila signaler som vi människor är vana vid att inkludera i tolkningen av meddelandet. Blickar, grimaser, kroppsspråk. Och ofta kan man tolka samma meddelande eller person på minst två helt skilda sätt. I operabranschen, där man som sångare alltid(?) är på desperat jakt efter feedback, respons eller synpunkter på sin insats, är det tyvärr inte alls ovanligt med personer (typ operachefer...) som talar eller skriver i gåtor. Som säger en sak, men menar en helt annan. Eller säger en sak till en person, för att sedan totalt vända i nästa sekund. Och som gammalt kryptobefäl kämpar man ibland lite för mycket för att hitta och tolka en undertext eller övertext som inte syns direkt med blotta ögat. Och det blir inte lättare när man börjar komma in på olika språk, och olika översättnings-tolkningar. Nu senast fick jag svar från Covent Garden efter mitt galna snabb-besök där i torsdags. Jag tycker inte jag kan tolka deras svar på annat sätt än "Hallå, vad tror du? Nu är det väl ändå dags att skola om sej kanske?". Andra försöker få mej att se det lite mer positivt. Som jag ser det kan det bara vara positivt om det faktiskt resulterar i något. Då, nu eller sen. Frågan är bara hur länge man orkar hålla på och fylla sej själv med förtroende, när det blåser motvind? Och vad gör man annars? Missförstå mej inte, konstruktiv kritik är väldigt bra. Men alltför sällsynt. I stället staplas klyschorna och de platta, artiga fraser på varann, och man går vidare i en falsk förhoppning om att det kanske inte var så dumt i alla fall. Men det var det. Och onödigt. Jag ska sluta provsjunga. Tror jag.
Låtom jobben komma till mej.
I helgen som kommer ska jag återförenas med Maria Magdalena kyrka, och ett stycke svensk Markuspassion. Ett trevligt verk av Fredrik Sixten. Jag är Kristus. På söndag.
Verkligen.
/ J
