Tjuren vid hornen. Rakt på bara. Börja låt bokstäverna dansa på skärmen. Bli uppbjuden och låt dej förföras. Bungy Jump.
Ja, jag vill inte direkt kalla det skrivkramp, men kanske lite b-låg-tryck. (Göteborgs-varning på den...)
Hoppas inte alla "fans" har tappat sugen och slutat läsa.
Vart tar tiden vägen? Inte bara alla förberedelser för Hell Week (nästa vecka). Man ska visst hinna deklarera också, när man nu ska hinna det(?). Det blir ju inte direkt lättare av att man har arkiverat alla viktiga papper i nåt slags kurragömma-system som inte ens jag kan fatta hur det fungerar. Hjälp!
Det är också "slutet" på min (ganska härliga) pappaperiod. Eftersom jag/vi sätter igång med Così i Karlstad så får vi pussla lite igen. Och Linda, som ska provspela till Radiosymfonikerna också. Vi gör det inte helt lätt för oss...
Jobba igen. På heltid. Hur gör man? Man vänjer sej fort. Jag kommer sakna det krävande, men ganska mysiga pappa-livet, med alla sina egna rutiner. Alla små äventyr som man fått skapa, och alla framsteg som man fått se. Både med sin dotter och med sej själv. Det vore kul med ett syskon så småningom.
Men det ska också bli skönt att komma igång på allvar med sångeriet igen.
Känns som toppformen är långt borta, men man har ju inte slitit ut sej direkt den senaste tiden.
Mina tankar just nu går till en kollega, som ligger svårt sjuk. Och till hans familj. Man blir plötsligt påmind om alltings bräcklighet och livets elaka vändingar.
Och plötsligt känns alla små vardagliga trivialiteter helt oviktiga.
Bara man får vara frisk. Och familjen. Så ska nog resten ordna sej. Eller?
/ J
