Wallenberg lever! Ja, produktionen alltsaa. Repetitionsarbetet fortskrider i ganska rask takt. Paa naagra dagar har vi ställt större delar av första akten. Med kör och allt. Bara resten kvar. Stycket växer. Kan nog bli riktigt bra. Hoppas jag. Dimitri Bertman (regissören som inte är här) har även här använt sej av ett scengolv som lutar KRAFTIGT mot salongen. Ni som är bekanta med Eugen Onegin paa Operan fattar. Hej ryggproblem och ömmande vader. Orkestern kommer vara placerad i Folkoperan-position, dvs bakom oss paa scenen. Alla slagverk faar inte plats i diket...
Samtidigt sitter man här utomlands och försöker hitta en ny bostad. Hur bisarrt är inte det? Men Hemnet är min drog. Och jag kan nästan inte slita mej. Det kan ju ha kommit in naagot nytt den senaste minuten. Eller har budgivningen redan startat? O, öppen budgivning. Smaskigt. Var slutar det? Inte klokt. Makalöst. Ofattbart. Hämta lite popcorn. Nej, hur är det möjligt? Är de inte helt rätt vaggade? Nu faar det väl ändaa vara slut. Sista budet. Nähä. Och sen försvann det huset ocksaa...
Och i samma takt som priserna stiger krymper avstaandet till den tänkta flytten. Och en ny pannkaksvändning i familjens snaariga tillvaro. Hur ska det sluta?
Vilse i pannkakan. Men pannkaka är gott.
/ J
PS. Tycker man det märks paa meningsbyggnaden att jag nyligen läst Jens Lapidus "Snabba cash"? Japp. Stämmer. Läs saa förstaar ni. Kanske. DS.
