Var paa Cav/Pag alldeles nyss. Här i Tallinn. Och vet inte hur jag ska beskriva spektaklet. Det saknas ord, paa naagot sätt. Och daa pratar vi inte överord. Det var mycket som inte var saa bra, och väldigt lite som var bra. Men lite positivt ska man väl kunna faa ur sej. Orkestern lät bra, även om man inte riktigt fick den rätta sicilianska stämningen. Mer Paa Estniska landsbygden, typ. Turiddu (60+) var ganska behaglig att lyssna till, och hade ett snudd paa fläckfritt italienskt idiom. Men Santuzza... Aj stopp. Det vobblar fortfarande i öronen. Scenbilden var fin och användbar, men vad hade regissören gjort? Gaatt paa semester? Saa traakigt när musiken vill saa mycket mer.
Och Pagliacci? Ja, komedi var det aldrig riktigt fraagan om. Snarare medlidande. Med artisterna och resten av publiken. Nedda var ensam lysande stjärna. Stundtals. Canio blev aldrig riktigt farlig. Inte Tonio heller. Och produktionen. Hjälp! Släng in saa mycket moderna attiraljer och kläder och feltolkningar som du kan och rör om i grytan. Klart! Eller? Nej, det här var inget att skriva hem om. Saa det gör jag inte.
/ J
