Tänk att ett så ytterst litet intervall kan betyda skillnaden mellan succé och fiasko. Välljud eller oljud. Att en halvton, en ynka liten sketen halvton kan bli så otroligt betydelsefull. Och vilken skillnad det gör i klang och anspänning. Och vad konstigt det känns innan man vänjer sej. När man är van att öva i "normal" tonart och sen sjunger det lågstämt. Ibland känns det som rösten inte riktigt lyder. Som den vill sjunga en högre ton. Som det sitter i muskelminnet.Tänk om vi sångare kunde, liksom musikerna, bara helt enkelt byta instrument runt påsk och ta på oss den lite djupare och mindre vibrerande tidstrogna rösten. Vad praktiskt det skulle vara... Nåväl, nu har jag nyss återvänt efter en ganska lyckad tidstrogen Matteuspassion i självaste Köpenhamn. Tänka sej att det faktiskt var mitt första framträdande på dansk mark. Bara en sån sak! Hoppas att det inte var det sista. Och alldeles nyss ikväll var det konsert i Stockholm. En helt annan passion, skulle man kunna säga. Många likheter finns visserligen. Till att börja med är ju förstås ämnet det samma. Och min roll i båda dramerna är ju Kristus. Men Markuspassionen är en passionsberättelse på svenska. Och med svensk folkmusik i grunden. Och inte lågstämt. Tack och lov. Nutidstroget, kanske? Om några veckor ska vi spela in stycket för skiva. En blivande storsäljare? Svensktoppen?
Jag skrattade riktigt gott åt dagens bästa Aprilskämt i GP. Planer på att bogsera Göteborgsoperan till andra sidan älven. Helt underbart. med grafik och allt. Läs här.
Tänk om det är på riktigt...
/ J
