Inom musikbranschen finns ett vedertaget oskrivet faktum. Man vill inte ha ett för bra genrep. Det bäddar nämligen ofta för att man slappnar av lite för mycket på konserten/föreställningen och kanske inte är riktigt så fokuserad som man behöver. Bättre (i de flesta fall) är att göra sina ordentliga tabbar på genrepet. Och sedan kunna rätta till det. Innan det är dags på riktigt. Och vara fullständigt på tårna och helskärpt när det smäller. Enkelt? Men ibland gäller inte de vanliga reglerna. Idag gäller helt andra regler. När man har så här lite gemensam tid på sej med ett modernt verk som är så krävande känns det helt fantastiskt att ha haft ett fullkomligt lysande genrep. All den tid man lagt ner på ett grundligt förarbete bär äntligen frukt, och man har en känsla av frihet och total kontroll. I alla fall lite kontroll. Inte bara total panik. Visst, det händer lite småsaker. Det kommer det nog göra ikväll också. Men jag har redan börjat känna en helt annan trygghet inför den här konserten och att genomföra detta stycke. Jag struntar i hur halsen känns. Jag struntar i det mesta som inte handlar om konserten. Här och nu. Ikväll. Sundsvall - håll i er. Nu smäller det!
/ J
