Det höll på att gå illa. Innan det knappt hade börjat. Och vi blev faktiskt ganska skärrade. Hur gick det till? Vad hände? Ja, den lilla utflykten till Ö-vik för veckans andra konsert började inte riktigt som vi tänkt oss. Samling för avresa med buss från hotellet. Och vi hann knappt sätta oss ner förrän vi hörde och kände något illavarslande. Helt kort lyckades chauffören i en manöver göra mos av en parkerad BMW med bakvagnen. Oväntad dramatik, alltså. Inga personskador, tack och lov. Och vi kom iväg till slut. Framme i Ö-vik fick jag se att kvällens konsert i Nolaskolans aula annonserats som Taube-afton!?. Jag kan tänka mej att några blev grymt förvånade och besvikna. Eller åtminstone överraskade. Blev ju inte direkt Calle Schewens vals. Konserten blev trots detta ytterligare en framgång. Stycket växer och växer. För mej i alla fall. Jag känner mej säkrare och säkrare. Och hittar nya vägar och vågar ta ut svängarna ännu mer. Kul! Och kul fick vi i bussen hem också. En ny buss. Och ny chaufför. Och Borat på dvd. Vi skrattade oss trötta hela vägen tillbaka till Sundsvall. Idag är det dags för Härnösand. Och dessutom radioinspelning. Min andra inspelning från Härnösand. Och mitt andra uruppförande i bygden. Cirklarna sluts. Jag undrar om det är ett tecken att just samma dag som jag gör premiär i Ö-vik blir Foppa utslagen ur Stanley Cup. Och kanske är karriären över? För Foppa alltså. Jag tänkte hålla på ett tag till.
/ J
