Jag har redan berättat lite om den nyöppnade krogen Via Appia, på precis lagom krypavstånd från Karlstads teater. Mitt i city. En italiensk krog med bra ambitioner. Igår kväll gled vi in efter lördagens föreställning för lite välförtjänt belöning i form av mat och vin. Nästan hela ensemblen. Och en gäst. Om vi börjar med maten, så var den lite ojämn. Vissa av oss fick riktiga höjdare, medan andra rätter var direkt dåliga. Barnsjukdomar? Nåväl, det är ändå vinautomaten som folk minns. Ja, ni läste rätt. Vinautomat. En apparat som ser ut som en avancerad vinkyl, med ett femtontal olika sorters italienska viner. Man köper en kreditkort i kassan som laddas med pengar. Sen är det bara att tanka. Olika sorter. Olika mängder. Tills det är dags att fylla på. Rolig idé. Och det är inte dumt om man vill prova lite olika sorter. Och det vill man ju...
Vi fick också en snabb tjuvtitt på Skybaren, som inte öppnar förrän nästa helg. Kupolen/skybaren har en fantastisk utsikt över Klarälven, och är inredd med en stjärnhimmel. Hiss direkt från restaurangen. Vi kommer tillbaks!
På restaurangen fick vi också besök av en viss Margot Wallström, som hade bevistat vår Così. Hon tackade så mycket för föreställningen. Speciellt för andra akten, då hon tyckte att vi hade sjungit upp oss... Dessutom gillade hon inte våra långkalsonger. Varför inte?
Nu är man hemma i soliga (ja, faktiskt!) Göteborg igen några dagar innan det är dags igen. Fram och tillbaka. Och inte riktigt hinner man landa nånstans. Otroligt förvirrande och svårt att vänja sej vid. Är det åldern? Eller är det bara mycket svårare nu när man har familj? Helt klart får man andra perspektiv på hela grejen nu. Och det känns bra. Ibland.
/ J
