Vi vaknar i ett lite nyare Sverige idag. Allians för Sverige tog till slut hem spelet, och jag ser med nyfikenhet, spänning och lite förhoppning fram emot en intressant och dynamisk förändringens tid i Sverige. Och Stockholm. Kanske får vi nu löst frågan om kultursektorns pensionsvillkor. Kanske får vi nu öppning i frågan om ett nytt operahus i Stockholm? Och troligen öppnas för avdragsrätten för kultursponsring på allvar. Vem blir ny kulturminister? Får kulturen en lite mer framskjuten och tongivande plats i politiken? Man kan ju alltid hoppas.Hoppas att det blir tydligt. En nystart för Sverige. För framtiden.
Själv drar jag återigen till Karlstad. Imorgon (tisdag) väntar en speciell föreställning. Klockan tolv väntar skolungdomar på teatern. Förhoppningsvis fulla av förväntan. Och tålamod. Man ska aldrig underskatta ungdomarnas (eller några andras) förmåga att uppskatta en fyra timmars opera. Flera gånger har jag blivit glatt överraskad vid Högskolekvällarna på Kungliga Operan. T ex har vi spelat Carmen på franska. Många trodde att det skulle bli mycket svårt att övertyga. Tvärtom har jag sällan varit med om en så öppen, spontan och uppskattande publik. Ingen gammal stel osäkerhet där inte. Och inga gamla fördomar och jämförelser med gamla "guldåldrar" eller andra uppsättningar långt tillbaka i tiden. Förhoppningsvis har vi där en trogen publik även i framtiden. Därför är skolföreställningar något av det viktigaste för både oss, men också för de som kanske återkommer många gånger framöver. En nystart för Sverige. Och för kulturen?
/ J
