När slutackordet klingade ut för sista gången den 5 november 2006 i Karlstad, och vi försökte för sista gången klämma oss förbi de stackare som köpt biljetter på första bänk utan att veta vad som väntade dom, trodde jag faktiskt att det var sista gången jag sjöng Guglielmo i Così fan Tutte. Så fel man kan ha... Sedan några dagar tillbaka har min höstsäsong på Kgl. Operan totalt ändrats från Eugen Onegin till Così. Ny uppsättning. Min tredje Così på lika många år. Nu med bara tre veckors rep. Eftersom det (förstås) är andra-besättning. Ironiskt nog (som jag skrivit om tidigare) kändes det som vi bara repade typ tre veckor i Karlstad också. Resten var mer eller mindre utfyllnad. Utan demonregissören. Och första gången i Ystad hade vi också drygt tre veckor. Och det gick. Så det ska nog gå bra. Vid en hastig genomläsning av Operans version av Così kan jag säga direkt att den kommer bli minst en timme kortare än senast. Språng och strykningar all over the place. En helt annan pjäs. Hoppas jag kan hålla isär versionerna bara! Tur att man är ung och alert.
Men först ska jag ner till Wien och ge järnet. Imorgon lyfter jag. Och på fredag är jag tillbaks igen. Fingers crossed! Halz- und Beinbruch! In Bocca Lupo!
La-ran-la-lera!
/ J
