Förvirringen är total. Eller kanske är den gudomliga klarheten alldeles uppenbar. Mats Almgren som repeterar Gurnemanz i Göteborg hoppade in och räddade premiären på Parsifal i Karlstad i lördags. Och Tomas Lind är hela Sveriges Alfredo i Traviata. Igår i Göteborg. Ikväll i Stockholm. Är det en ny medveten strategi av Göteborgsoperan att skuggplanera och ständigt ha sångare beredda bakom glas? Krossas endast i nödfall. För första gången ser man en liten fördel med dessa eviga repertoarkrockar i lilla Opera-Sverige. Och den fatala nackdelen om en sångare är tätt uppbokad på flera av scenerna samtidigt. Faller en så - falleralla.
/ J
