Jag har aldrig upplevt mej själv som problematisk eller intrigant. Ej heller kan någon hävda att jag skulle vara besvärlig eller underpresterande i min yrkesroll. Tvärtom har jag gång på gång blivit nästan trackad för min höga och jämna arbetsmoral och nivå. Blygsam? Kanske rentav lite osvensk. Men det duger tydligen inte till på min ordinarie arbetsplats. Varför? Vad ligger bakom skynket? Kan det verkligen vara så banalt och barnsligt att min egen chef mobbar mej för att jag försöker gå min egen väg? Kan det vara så att han fortfarande är irriterad för att han inte kunde tvinga mej att ställa upp under min pappaledighet? Försöker han få mej att sluta självmant? Eller vad är det som händer? Jag har funderat mycket de senaste dagarna. Och kommit fram till att det värsta/bästa jag kan göra nu är att att inte göra något alls. Att gå till jobbet precis som om inget har hänt nästa säsong. Och göra så jävla bra ifrån mej. Som bara jag kan. Och le. Sen kan jag (och de som vill) räkna dagarna tills han försvinner. Men som sagt, räkna inte med några inhopp från min sida. Varför ställa upp för ett hus som inte har lagt två strån i kors för att göra min situation lättare eller försöka hjälpa mej? Aldrig. Det låter säkert bittert. Det låter säkert tragiskt. Attt det ska behöva komma till det här. Ja, men så blev jag ju just 35 också. Grattis Jesper! Ett stort jävla grattis från din arbetsgivare! Och välkommen åter! Verkligen...
/ J
