En tysk dödsmässa kanske inte låter så himla lockande. Men Brahms' Requiem är verkligen allt annat än dåligt. Inte många (här i Sverige) har någonsin hört den i den här avklädda versionen. Det är nämligen en kammarversion för två flyglar, kör och solister. Låter lite fattigt, kanske? Nejdå. Alls inte. Speciellt inte med Radiokören i huvudrollen. Då kan man för en stund vara utan den fantastiska och berusande orkestersatsen. Och bara njuta av vackra och välklingande röster. Och så lilla jag. Trots att jag gjort stycket ett antal gånger i kyrkor runt om, kändes det lite som första gången idag, när jag plötsligt befann mej framför Radiokören och dirigenten Peter Dijkstra. För ett ögonblick befinner jag mej tillbaka i skolan, och hörde min tyskalärare Björn upprepa frasen "Ljudet Ich ska låta som I Kina. I Kina. I Kina." Tyska C i gymnasiet. Varför valde jag inte tyska som B-språk? Varför??? Och nu står jag här. Undra om min tyskalärare kommer på konserten. Får jag betyg på min tyska då? Inte underkänt, hoppas jag. Hoffe ich...
Tänk att jag jobbat som operasångare i typ åtta år, och fortfarande väntar på min tyska debut. Dvs att sjunga opera på tyska. Auf deutsch.
Och det första jag får göra är... en opera i Tallinn. Komponerad av en est. På tyska. Om en svensk. Grattis!!!
Nu är det hög tid för avslutningen (snyft) på den danska superserien Krønikan. Näst sista avsnittet kändes tyvärr lite krystat. Och vart kom Frida Hallgren ifrån? Och varför?
Den kanske skulle fått vila i frid. Bara Palle och Ida nu äntligen får till det. Allt verkar ju upplagt för det. Eller?
/ J
