Tur att man inte behöver börja varje dag sittandes i en timme med en lång slang genom näsan ner i halsen, alltemedan doktorer och forskare försöker få bilder av undertecknads stämband i olika gymnastiska övningar. Men det gjorde jag alltså idag. Vad gör man inte för forskningen? Alldeles gratis fick man själv en liten titt på de små fladdrande skinnbitarna, och de verkade må bra. Skönt. Hemska tanke. Tänk om man skulle sitta där, och så utbrister doktorn med kameran: - Vad i h-lvete är det där? Eller, ut i korridoren: - Hörni, det här måste ni se. Kolla här. Aldrig sett nåt liknande. Burr... Nåväl, efter denna morgongymnastik var det raka spåret till Operan, och dagens genrep av La Traviata. Jag tänker inte ge mej in och recensera spektaklet, men min helt personliga upplevelse av genrepet var ganska sval. Snygg scenbild. Snygga statister. Men lite tråkigt. Och inte helt tajt. Kanske är man avtrubbad, speciellt till sin "egen" scen, men ändå..? Jag har högre förväntningar och krav. Både på mej själv och på andra. Toi-toi- toi för lördagens premiär! Viva Verdi!!!
Nu ska jag försöka toppa gårdagens Requiem. Laddad till tusen. Bra - Bättre - Här och nu.
/ J
