Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kanske lite av varje. Det här låter säkert helt ofattbart och märkligt, men det händer idag. Telefonen ringer, och jag får förfrågan om att hoppa in i Tosca, eftersom min kollega blivit sjuk. Vad händer med barytonerna där nuförtiden? Jag råkade ju faktiskt var i stan, och kunde utan stor tvekan säga att det kunde jag tänka mej. Jag har ju gjort föreställinngen förut. Jag var till och med först i den här uppsättningen. En av mina alltför sällsynta premiärer. Nåväl, jag beger mej till Operan för att friska upp mina arkiverade Tosca-repliker. Det går nog. Sen ringer Operan igen. - Tack, men vi behöver inte dina tjänster. OK, tänker jag. Då är kollegan frisk i alla fall. Men nejdå. Man väljer istället att ta in en helt ny och på Operan oprövad sångare till morgondagens föreställning. Det går säkert alldeles strålande, men varför ringde man då mej överhuvudtaget? Det känns ju inte direkt som man får större lust att komma tillbaka till ett hus som beter sej så här konstigt mot sina egna artister. Räkna inte med några inhopp där för min del. Om chefen själv får bestämma.
/ J
