De senaste dagarna har minst sagt varit turbulenta. Förra veckans triumf här i Tallinn, med ständiga genomdrag, genrep och tvaa lysande föreställningar, hann knappt klinga ut innan jag satt paa planet mot Stockholm. Repstart paa Cosi i maandags. Och tvaa dagar senare har vi plötsligt ställt första akten. Mycket tack vare ett bra och redan nu väl samlat gäng. Och en bra och stimulerande ledning. Och saa själva Cosi förstaas! Och nu är jag tillbaka i Tallinn. Föreställning nummer tre ikväll. Cosirep imorgon i Stockholm. Och saa föreställning igen paa fredag. Hänger ni med?
Lita paa att jag kommer vara ganska trött och urvattnad paa lördag. Varken kroppen eller hjärnan vill riktigt hänga med längre. Att det har fungerat saa här laangt är väl ren tur. Sommaren och semestern hägrar flyktigt i horisonten, men sikten skyms dessvärre av hela omställnings-logistiken och flytten som ligger framför oss. En dag ska nog allt falla paa plats. Men nu känns det mest som man har kastat upp alla bollar i luften samtidigt, bara för att plötsligt märka att det inte alls är bollar man jonglerar med. Det är bowlingklot.
Saa jag firar nationaldagen genom att gestalta en riktig nationalhjälte. Raoul W.
Fast jag skulle nog hellre se matchen just ikväll. Heja Sverige!
/ J
