Från Masthuggsbergets krön
jag skådar Götastaden
vid Wästergyllens gräns
mot Bohus' karga land.
Jag ser på Göta Älv
den långa, stolta raden
av ångare och skepp
som styr mot fjärran strand.
Ramberget, kung bland berg,
symbol av manligheten!
Ej smeksam pastoral,
ej herdepipors gnäll
ger eko vid din fot,
nej, det är idogheten,
erövrartankens sång
som dånar mot din häll.
(E. Taube)
På nåt sätt känns denna skaldning väldigt lämplig och aktuell, nu när det stundar nya tider för familjen (igen). Snart går lasset mot Stockholm för en tid. Och det känns lite märkligt. Kanske är det för att mycket hänger i luften just nu. Eller kanske har vi redan hunnit rota oss på många sätt på Västkusten? Måste man alltid sakna några kära vänner någonstans? Och måste man till och med sakna Göteborgsvädret? Någon gång ska vi nog slå ner pålarna för gott. Eller åtminstone för lång tid. Var? Det vet ingen. Inte ens vi, tyvärr...
/ J
PS. Om någon råkar vara intresserad, så sänds "Svalorna i katedralen" (som jag uruppförde i Sundsvall tidigare i våras) i SR P2 den 6 juli kl. 19.30. Det är inte Allsång på Skansen, men... DS.
PS2. Och har man vägarna förbi Stenungsund med omnejd i veckan, så kan man få höra inte bara mej, men också Trio Poseidon och många andra artister i en härlig blandning. 28 juni - 1 juli. Och senare i P2. DS2.
