På vägen hem från Bryn Terfels haussade konsert i Konserthuset igår kväll slogs jag av flera oväntade tankar och känslor. Kanske är det orimligt höga förväntningar, kanske är det något annat. Men jag kan inte vara helt och fullt nöjd. Framför allt i den första operaavdelningen, med arior ur Otello, Falstaff, Tannhäuser och Faust verkade Bryn mest gå på något slags autopilot, och han bjöd inte på något utöver det han verkligen behövde. Jag vill ha extra allt! Annars får det nog vara. Och det mest överflödiga numret var en totalt blodfattig och platt Granada efter paus. Varför???
Först i Wales- och Camelotsångerna började det hetta till på allvar. Litegrann.
Den som istället stod för kvällens upplevelse var harpissan Catrin Finch. Hennes solonummer i andra avdelningen var magiskt. Ett virtuost stycke som lät som "Min hatt den har tre kanter" med sanslösa variationer som fick det att svindla. Hon hade publiken helt i sina flinka händer. Med rätta. Något som faktiskt Bryn inte riktigt lyckades med förrän stundtals i den alltför korta musikaldelen. Tyckte jag.
Ikväll lyssnar jag stolt på p2, som direktsänder Sjostakovitj 8 från Berwaldhallen. Med min Linda på piccola. Jag är redan stolt.
/ J
PS. Missa inte Metplayer, opera i HD-format. Gratis 1 vecka! Själv ska jag nog se Ernani från 1983, Bohème från 1977, Idomeneo från 1982 och I Puritani från 2007. DS.
