10 år. 120 månader. 520 veckor. 3642,5 dagar. Så länge har jag varit anställd som solist på Kungliga Operan. Några andra kungliga siffror att roa sej med:
Antal operachefer under mina tio år: 6 st
Antal produktioner som jag medverkat i: Cirka 15 st
Antal tyskspråkiga produktioner: 0
Antal föreställningar: Ingen aning, men det borde vara runt 250.
Antal premiärer jag fått sjunga: 4,5 (Orlando, Boheme, Pariserliv, Falstaff och Askungen)
Antal inställda föreställningar: 0
Antal gånger jag fått frågan om jag är släkt med Evert: Oräkneliga
Antal gånger jag fått frågan om jag är tenor: Lika många
Antal tenorer jag har sjungit med i Boheme: 10
Mest lärorika produktion: Barberaren, utan tvekan.
Mest absurda produktion: Pariserliv, också utan tvekan.
Mest oväntade rolldebut: Posa i Don Carlos, 28 år gammal.
Mest saknade produktion: Don Carlos.
Mest (av andra) bortglömda rolldebut: Greve Almaviva i Figaros Bröllop. Endast 5 föreställningar 2002.
Nu ser jag framåt mot nya, djärva mål och utmaningar. Både på Kgl Operan och annorstädes. Både på scenen och i det verkliga livet.
För det jag kanske har lärt mej längs vägen är att sångarlivet inte alltid är champagne och jordgubbar. Ibland är det filbunke också. Och det måste man lära sej att hantera lika mycket som de fläckvisa framgångarna.
Men ikväll är det bara champagne och jordgubbar.
Och en dödssjuk Mimi, förstås. Party party.
Min nästa föreställning på Kgl Operan är 16 maj.
Gott nytt år!
/ J
