Nähä, det blidde ingen operablogg från Operan. Synd, tycker jag. Och lite märkligt. Och snopet. Men trots att det alltså de facto har hänt just ingenting så har man lyckats få lite publicitet mitt i värsta höststormarna från den andra Kungliga scenen. Persbrandt säger upp sej. Teatervärlden rasar. Det pratas om svek. Och om etik och moral. Och kollegor slutar i protest. Tänk om vi hade lite mer sånt på Operan... Men i operavärlden rasas det väldigt lite. Det accepteras väldigt mycket. Det pratas en del. Och mycket ouppklarat ligger och pyr i hörnen. För inte så länge sedan var det (faktiskt!) en fastanställd solist som sade upp sej från Operan. Men det var det ingen som skrev något om. Och ingen som rasade över. Kanske lite i smyg?
/ J
