Som alltid kommer man på saker som man skulle ha sagt eller som man inte borde ha sagt långt efter själva sändningen. Efter fredagens Klassiskt Magasin har jag funderat litet på vad som sades och inte uttalades. Och vad som borde varit sagt. Mer borde pratats om den positiva kraften och hur Operan och andra arbetsgivare ska hantera detta "fria" media. Om man, som jag, bloggar helt självständigt om allt och det mesta inklusive min arbetsplats, ska jag vara fri att skriva nästan vad jag vill? Kan jag kritisera och/eller berömma Operan utan risk för repressalier? Var går gränserna? Vem bestämmer gränserna? Och ska man göra skillnad mellan bloggar initierade av arbetsgivaren och fristående, och kan man lita på att de förra håller en balanserad och personlig bild av en verklighet som också är intressant för läsaren? Eller är det just särarten och det personliga anslaget som är det intressanta? I programmet underströk Torbjörn Eriksson att även Operans chefsdramaturg bloggar, men INTE om sitt jobb. Varför inte? Är det hans eget val? Jag skulle gärna se bloggar som genomlyser både Operan och andra organisationer från en annan synvinkel. Som exempel kan jag nämna chefen för Chicago Opera Theater, som hängivet bloggar om sitt arbete som ledare för ett operahus. Och mycket annat... När får vi se det i Sverige? Eller är vi inte redo?
/ J
