Ibland misstänker man om det finns någon högre makt som justerar världsbilden, korrigerar misstag eller ställer saker och ting lite till rätta. I vissa ögonblick lyckas dessa ingrepp sammanfalla på ett alldeles underbart sätt.
Detta hände i helgen.
Provspelningen i Radiosymfonikerna var inte alls varken något misstag eller något som behövde justeras, men resultatet föll verkligen ut på ett makalöst bra vis. Min fru (och två andra tjejer) ska efter hårda gallringar prövas i orkestern. Helt fantastiskt! Ett kvitto på att talang och hårt, fokuserat arbete ger utdelning. Även om förutsättningarna inte alltid är optimala. Men när är de det?
Det som sammanföll och passade så bra var att vår andrahandshyresgäst i Stockholm ringde precis innan helgen och sade: - Jag har köpt en egen lägenhet, så jag vill gärna flytta ut till nyår. Och plötsligt har vi verkligen användning för den i vår. Allting faller på plats. Kanske.
Efter denna enorma urladdning och framgång är det nu istället min tur att åka och försöka inhåva jobben. Imorgon avreser jag till de brittiska öarna för ett möte och en möjlig produktion framöver. Och sedan ska jag till Helsingborg, för att återerövra ett stycke nyskrivet oratorium. När jag tittar på noterna och sjunger det igen efter tre år, slås jag av hur mycket av det som faktiskt sitter kvar. Men att det är mycket. Och högt! Inget annat stycke jag sjungit (tror jag) har en liknande tessitura. Det spänner över tre oktaver. Bara i första satsen har man fyra höga G och ett antal Fiss. Det gäller att ha hela rösten med sej, alltså...
Hoppas den inte fastnar i tullen.
/ J
