Nu börjar det verkligen närma sej premiär. En vecka kvar. Nu ska allt visas upp och bedömas. Det blir alltid lite extra pirr när man får sätta ihop stycket med orkestern. Samsjungningen (fredag/måndag) gick riktigt bra. Orkestern klingar bra, och verkar tycka det är kul också. Och nu i dagarna sätter vi ihop orkestern med vårt arbete på scenen. Långa dagar, och ett slitsamt arbete. Man vet ju att man inte KAN ge 100% hela dagarna. Ändå måste man försöka, eftersom man måste testa (ljud-)balans och känna efter hur ljudbilden förändras. Och det gör den. Särskilt med stora turbaner och diverse annat ivägen. Vi hade 29 grader på scenen igår. Det kändes som 129. Det kommer inte bli kallare till premiären. Kanske utomhus, men inte på scenen.
Nog om detta. I helgen rådde det komplett EM-feber och folkhysteri hemma i Göteborg. Dessutom hade vi fint besök. Och det blev en helt fantastisk kräftfrossa. Med både havskräftor och nyfångade Vätternkräftor... Inte helt illa. Och sanslösa viner direkt från Frankrike. Synd att helgerna går alldeles för fort när man pendlar.
Här i Karlstad har vi en Norrlandsmaffia i solistensemblen. Följdaktligen kom nu den känsliga frågan upp. Surströmming skulle det ätas. Jag och Tobias, sörlänningar som vi är, tog mod till oss och bestämde oss för att ta strömmingen vid hornen(?). Jag förstår inte riktigt storheten, men det var faktiskt inte alls så dumt. Väldigt salt. Och goda tillbehör. Men den där lukten. Tur att man är van vid det mesta som småbarnsförälder. Nu är det gjort i alla fall. Första surströmmingen.
Nu samlar vi kraft för fortsatta orkesterrep, och på fredag är det första genrep.
Jag har glömt att säga det tidigare, men det kommer nu:
Jag hoppas att många av er kan komma hit och titta under hösten. Hjärtligt välkomna!
/ J
