Hur kom vi hit? Vad var det som hände? Och vad blev resultatet? Frågorna hopar sej från alla håll, och svaren kommer så småningom dyka upp. En liten vink om resultatet fick vi igår. Genrepet kändes inte perfekt, men det flöt oroväckande bra, med tanke på de senaste problemen vi fått tampas med. Vi fick i alla fall Despina med på scenen. Vissa scenerier fick justeras (för tillfället), men det mesta fungerade bra. En känsla av lugn mitt i det sceniska och musikaliska kaoset infann sej. En skön känsla. Jag kan förstås inte tala för alla medverkande, men det kändes aldrig ett dugg osäkert eller vilset. Tvärtom känns det som vi har kontroll på stycket, och har en stor frihet inom de ramar som är utlagda. Alla visste vad de skulle göra och det flöt på. Det kändes till och med inte särkilt långt! Trots de tre och en halv timme (drygt) det tar att ta sej från A till Ö. Och i den här pjäsen/operan är man ju verkligen medverkande i stort sett hela tiden. Fantastiskt skönt också att få publikrespons. Det verkade faktiskt som de hade ganska kul! Lovande, men absolut ingen garanti. Tiden får utvisa.
Sommaren försvann, friidrotts-EM kom och gick, och plötsligt står vi här i mitten på augusti. Med en premiär runt hörnet. Men det är inte den enda "premiären" den här veckan. Min underbara dotter började inskolning på förskolan igår... Man har svårt att fatta det. Hon föddes ju nyss!?! Och nu ska hon lämnas av varje morgon i händerna på andra. Fast det verkar som om hon kommer trivas mycket bra. Redan första dagen (som är en timme lång) glömde hon totalt bort mamma i rummet bredvid. Accepterade situationen fullständigt. Undra var den sociala kompetensen kommer ifrån? Redan?
Och själv sitter jag i ett regnigt Karlstad och väntar otåligt på Così-premiären. Att få den överstökad. Den tunga och märkliga repperioden är bakom oss, och nu gäller bara att kunna ladda om och toppa när det verkligen gäller. Skarpt läge.
Läste förresten Lasse Anrells krönika häromdagen i en av tidningarna. Rubriken löd: Opera handlar om att vinna. Ett citat värt att fundera på. Är det sant? Ja, till viss del. Men det får inte bli en tävling mellan artisterna. Vinsten måste vara över sej själv, sina begränsningar och över allt annat som kan hindra en från att prestera maximalt. Det är att vinna. Eller att förlora...
/ J
