Kan det bara vara en tillfällighet? Av alla dagar och tider på året väljer SVT att sända Figaros Bröllop med Peter Mattei ikväll, en onsdag som inte är så speciell, förutom att det råkar vara just idag som det är premiär på Värmlandsoperan. Jag tror inte vi behöver oroa oss för konkurrens, men det känns ändå lite märkligt. Varför just idag? Är det ett tecken? Och vad betyder det isåfall? Räcker det inte att jag i normala fall (när jag jobbar på Kungliga Operan) tvingats konkurrera och dela roller med honom? Och ständigt jämföras med ett lysande original? Jag vill påpeka att jag har inget alls mot Peter, tvärtom. Däremot har arbetssituationen för min del blivit svår. Att gå in och "ersätta" Mattei är inget lätt uppdrag. Hur man än gör är man dömd att misslyckas. I Kärleksdrycken, där jag dubblade länge med Mattei, fick jag t ex kritik för att jag inte var lika lång som Peter. Hmmm. Vad göra? Men nu står jag här och gör min andra Così-uppsättning, och Peter är väldigt välkommen att komma och titta på spektaklet. Han ska ju i alla fall göra rollen i vår på Operan...
/ J
PS.Bara så ni vet: Jag USA-debuterade två veckor innan Peter Mattei, visserligen bara på en undanskymd scen i Miami. Men dög det åt en viss Pavarotti, så ska väl inte jag klaga. DS.
16 augusti 2006
15 augusti 2006
Premiär på flera plan
Hur kom vi hit? Vad var det som hände? Och vad blev resultatet? Frågorna hopar sej från alla håll, och svaren kommer så småningom dyka upp. En liten vink om resultatet fick vi igår. Genrepet kändes inte perfekt, men det flöt oroväckande bra, med tanke på de senaste problemen vi fått tampas med. Vi fick i alla fall Despina med på scenen. Vissa scenerier fick justeras (för tillfället), men det mesta fungerade bra. En känsla av lugn mitt i det sceniska och musikaliska kaoset infann sej. En skön känsla. Jag kan förstås inte tala för alla medverkande, men det kändes aldrig ett dugg osäkert eller vilset. Tvärtom känns det som vi har kontroll på stycket, och har en stor frihet inom de ramar som är utlagda. Alla visste vad de skulle göra och det flöt på. Det kändes till och med inte särkilt långt! Trots de tre och en halv timme (drygt) det tar att ta sej från A till Ö. Och i den här pjäsen/operan är man ju verkligen medverkande i stort sett hela tiden. Fantastiskt skönt också att få publikrespons. Det verkade faktiskt som de hade ganska kul! Lovande, men absolut ingen garanti. Tiden får utvisa.
Sommaren försvann, friidrotts-EM kom och gick, och plötsligt står vi här i mitten på augusti. Med en premiär runt hörnet. Men det är inte den enda "premiären" den här veckan. Min underbara dotter började inskolning på förskolan igår... Man har svårt att fatta det. Hon föddes ju nyss!?! Och nu ska hon lämnas av varje morgon i händerna på andra. Fast det verkar som om hon kommer trivas mycket bra. Redan första dagen (som är en timme lång) glömde hon totalt bort mamma i rummet bredvid. Accepterade situationen fullständigt. Undra var den sociala kompetensen kommer ifrån? Redan?
Och själv sitter jag i ett regnigt Karlstad och väntar otåligt på Così-premiären. Att få den överstökad. Den tunga och märkliga repperioden är bakom oss, och nu gäller bara att kunna ladda om och toppa när det verkligen gäller. Skarpt läge.
Läste förresten Lasse Anrells krönika häromdagen i en av tidningarna. Rubriken löd: Opera handlar om att vinna. Ett citat värt att fundera på. Är det sant? Ja, till viss del. Men det får inte bli en tävling mellan artisterna. Vinsten måste vara över sej själv, sina begränsningar och över allt annat som kan hindra en från att prestera maximalt. Det är att vinna. Eller att förlora...
/ J
Sommaren försvann, friidrotts-EM kom och gick, och plötsligt står vi här i mitten på augusti. Med en premiär runt hörnet. Men det är inte den enda "premiären" den här veckan. Min underbara dotter började inskolning på förskolan igår... Man har svårt att fatta det. Hon föddes ju nyss!?! Och nu ska hon lämnas av varje morgon i händerna på andra. Fast det verkar som om hon kommer trivas mycket bra. Redan första dagen (som är en timme lång) glömde hon totalt bort mamma i rummet bredvid. Accepterade situationen fullständigt. Undra var den sociala kompetensen kommer ifrån? Redan?
Och själv sitter jag i ett regnigt Karlstad och väntar otåligt på Così-premiären. Att få den överstökad. Den tunga och märkliga repperioden är bakom oss, och nu gäller bara att kunna ladda om och toppa när det verkligen gäller. Skarpt läge.
Läste förresten Lasse Anrells krönika häromdagen i en av tidningarna. Rubriken löd: Opera handlar om att vinna. Ett citat värt att fundera på. Är det sant? Ja, till viss del. Men det får inte bli en tävling mellan artisterna. Vinsten måste vara över sej själv, sina begränsningar och över allt annat som kan hindra en från att prestera maximalt. Det är att vinna. Eller att förlora...
/ J
10 augusti 2006
Ensemblen på knä
Vi har fortfarande inte fått någon rapport om vår sargade Despina. Röntgen igår, och vi får väl hoppas att det inte är allvarligt. För vad gör vi då??? Finns ju ingen backup direkt. Man räknar ju sällan med att solisterna ska skada sej, och inte ens kunna gå på scenen. Det som kan hända ibland är ju att man har röstproblem (har jag hört...), och då kan man lösa det med en annan sångare i diket. Men det här är ju värre. Vi andra ser nu ljuset i repetitionstunneln. Nu börjar upploppet. Imorgon har vi första genrep. Med eller utan vår Despina? Vi får se...
Förresten är det synnerligen dålig planering att lägga en genrepsvecka just under friidrotts-EM. Vi missar ju nästan allt.
/ J
Förresten är det synnerligen dålig planering att lägga en genrepsvecka just under friidrotts-EM. Vi missar ju nästan allt.
/ J
09 augusti 2006
Despina på sjukan
Vad är det som händer? Mitt i repetitionen ligger plötsligt Despina i plågor på scenen. Ett sargat knä. Isblåsa hjälpte inte, utan hon åkte direkt till sjukan. Vi andra fortsätter att repa. Är det nånting med Mozart? Eller med Konwitschny? Jag minns historien om Bartoli i Zurich. Gjorde Donna Elvira på kryckor efter en olycka. Vi får väl se. En Despina i rullstol kanske? / J
Samsjungning och surströmming
Nu börjar det verkligen närma sej premiär. En vecka kvar. Nu ska allt visas upp och bedömas. Det blir alltid lite extra pirr när man får sätta ihop stycket med orkestern. Samsjungningen (fredag/måndag) gick riktigt bra. Orkestern klingar bra, och verkar tycka det är kul också. Och nu i dagarna sätter vi ihop orkestern med vårt arbete på scenen. Långa dagar, och ett slitsamt arbete. Man vet ju att man inte KAN ge 100% hela dagarna. Ändå måste man försöka, eftersom man måste testa (ljud-)balans och känna efter hur ljudbilden förändras. Och det gör den. Särskilt med stora turbaner och diverse annat ivägen. Vi hade 29 grader på scenen igår. Det kändes som 129. Det kommer inte bli kallare till premiären. Kanske utomhus, men inte på scenen.
Nog om detta. I helgen rådde det komplett EM-feber och folkhysteri hemma i Göteborg. Dessutom hade vi fint besök. Och det blev en helt fantastisk kräftfrossa. Med både havskräftor och nyfångade Vätternkräftor... Inte helt illa. Och sanslösa viner direkt från Frankrike. Synd att helgerna går alldeles för fort när man pendlar.
Här i Karlstad har vi en Norrlandsmaffia i solistensemblen. Följdaktligen kom nu den känsliga frågan upp. Surströmming skulle det ätas. Jag och Tobias, sörlänningar som vi är, tog mod till oss och bestämde oss för att ta strömmingen vid hornen(?). Jag förstår inte riktigt storheten, men det var faktiskt inte alls så dumt. Väldigt salt. Och goda tillbehör. Men den där lukten. Tur att man är van vid det mesta som småbarnsförälder. Nu är det gjort i alla fall. Första surströmmingen.
Nu samlar vi kraft för fortsatta orkesterrep, och på fredag är det första genrep.
Jag har glömt att säga det tidigare, men det kommer nu:
Jag hoppas att många av er kan komma hit och titta under hösten. Hjärtligt välkomna!
/ J
Nog om detta. I helgen rådde det komplett EM-feber och folkhysteri hemma i Göteborg. Dessutom hade vi fint besök. Och det blev en helt fantastisk kräftfrossa. Med både havskräftor och nyfångade Vätternkräftor... Inte helt illa. Och sanslösa viner direkt från Frankrike. Synd att helgerna går alldeles för fort när man pendlar.
Här i Karlstad har vi en Norrlandsmaffia i solistensemblen. Följdaktligen kom nu den känsliga frågan upp. Surströmming skulle det ätas. Jag och Tobias, sörlänningar som vi är, tog mod till oss och bestämde oss för att ta strömmingen vid hornen(?). Jag förstår inte riktigt storheten, men det var faktiskt inte alls så dumt. Väldigt salt. Och goda tillbehör. Men den där lukten. Tur att man är van vid det mesta som småbarnsförälder. Nu är det gjort i alla fall. Första surströmmingen.
Nu samlar vi kraft för fortsatta orkesterrep, och på fredag är det första genrep.
Jag har glömt att säga det tidigare, men det kommer nu:
Jag hoppas att många av er kan komma hit och titta under hösten. Hjärtligt välkomna!
/ J
01 augusti 2006
Konwitschny - på plats?
Det är väl ofrånkomligt att man blir lite förvirrad i en sån här udda produktion. Jag menar, det är inte ofta som man först repeterar i sex veckor med en assistent. Sedan, strax innan premiär, kommer "demon-regissören" själv, och ska på något sätt både försvara och förnya sin gamla uppsättning som omplacerats långt upp i den svenska urskogen, och försetts med svenska sångare och en svensk översättning som inte riktigt stämmer överens med det tyska "originalet" som använts i Berlin tidigare. Vi kan inte låta bli att känna oss mycket utlämnade. Regissören K har mycket bestämda uppfattningar om hur texten och musiken skall framföras. Det handlar mycket om tempo och undertexter i varje recitativ. Och pauser. Men nu kommer det förvirrande: Det arbete som vi har gjort innan K's ankomst stämmer inte alls överens med hans nuvarande intentioner. Koreografin stämmer oftast, men vi lämnas ganska ensamma med att försöka förstå varför just denna fras ska levereras i ett långsamt tempo, eller föregås av en ENORM paus. Och vissa detaljer är så fastlagda, att det omöjligt kan diskuteras att ändras. Pauseringar finns det ganska gott om i uppsättningen, och i det här (nästan) ostrukna skicket känns det som om fyra timmar kommer bli nog långt för Karlstad. Och för oss sångare.
En del frågor kvarstår fortfarande, men mycket som ändrats har ändå varit till det bättre. Vissa delar av operan känns fortfarande lite aparta. Kanske svårt att bedöma när man är mitt i det själv, men det blir mycket intressant att höra vad folk tycker om några veckor.
Värmen inne på scenen den senaste veckan har varit fullkomligt obeskrivlig. Särskilt nu när man börjat sätta ljuset också. Vi har ett antal fläktar som går varma hela dagarna, och ändå dryper svetten om oss varje rep. Bästa bantningsmetoden. Fixa en roll i Così, så går det på ett kick. Det är ju bara att sjunga lite.
Tack och lov har vi inte långt till vattnet. Precis utanför teatern, mitt i Karlstad, kan man bara kasta sej i Klarälven. Perfekt efter en lång repetition. Så, har ni hört nåt rykte om högljudda och bleka flodhästar eller isbjörnar i Klarälven, så vet ni varför...
/ J
En del frågor kvarstår fortfarande, men mycket som ändrats har ändå varit till det bättre. Vissa delar av operan känns fortfarande lite aparta. Kanske svårt att bedöma när man är mitt i det själv, men det blir mycket intressant att höra vad folk tycker om några veckor.
Värmen inne på scenen den senaste veckan har varit fullkomligt obeskrivlig. Särskilt nu när man börjat sätta ljuset också. Vi har ett antal fläktar som går varma hela dagarna, och ändå dryper svetten om oss varje rep. Bästa bantningsmetoden. Fixa en roll i Così, så går det på ett kick. Det är ju bara att sjunga lite.
Tack och lov har vi inte långt till vattnet. Precis utanför teatern, mitt i Karlstad, kan man bara kasta sej i Klarälven. Perfekt efter en lång repetition. Så, har ni hört nåt rykte om högljudda och bleka flodhästar eller isbjörnar i Klarälven, så vet ni varför...
/ J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)