Nu är det dags. Tiden är kommen. Timman är slagen. Och allt faller på plats. Äntligen. Länge nu har väldigt mycket i våra liv kastats upp i luften för att inte riktigt falla åter i god jord, men nu verkar både yin och yang vara med oss. Vad är det nu som har hänt? Ja, vi kan knappt förstå det själva. Men det är sant. Och verkligt. Och något som vi hypotetiskt trodde skulle kunna hända, men som vi ändå inte vågat hoppats på har plötsligt gått i uppfyllelse. Vi har under en ganska lång period försökt på olika sätt och med olika framgång få jobba i samma stad och få en fungerande och trivsam hemmamiljö. Och nu är vi där. Idag, på vår gemensamma dotters namnsdag kom beskedet. Jobb i samma stad. Inget mera pendlande. Inga fler funderingar. No more second plans.
Och ändå kan vi inte riktigt ta fram Dompan. Det är ju trots allt provår. Med allt vad det innebär. Och det har ju visat sej att det inte är säkert i orkestersammanhang. Flera gånger. Men jag tror på min tjej. Det har jag alltid gjort. Och hon är definitivt värd det. Så mycket tid och kraft och energi hon har lagt ner på ett antal provtjänster i orkestrar. Jag hoppas att det här är rundningsmärket. Prövningarnas tid är över. Nu kommer Njutningarnas tid. Och vi är beredda!
/ J
