Nu undrar säkert många, inklusive jag själv; Vad var det som hände? Med mycket kort varsel blev jag i lördags inkastad att sjunga Falstaff-premiär mot Loa Falkman. Utan en minuts repetition med honom. Och nästan utan orkesterrepetitioner. Meningen var ju att jag skulle premierat först nu på fredag. Och nu sitter jag här. Något chockad. Men med livet i behåll. Och har inte bara gjort premiär. Utan också gjort en andra premiär. Operans första digitalbiosändning till 20-talet biografer runtom i Sverige gick av stapeln igår kväll. Direkt och live. Och ikväll har jag genrep!?!
Ja, det är faktiskt sant. Jag fattar fortfarande inte riktigt. Eller som jag sjöng i monologen: È sogno o realtà? (Är det en dröm eller verklighet?)
Det är svårt att sätta ord på vad som hände i lördags, men det var en överjordiskt häftig känsla. Och helt overkligt. Samtidigt som det var så verkligt det kan bli. Kontroll och kaos i balanserat samspel. Och jag lyckades med det jag hoppades på. Att mitt i allt detta faktiskt ha kul också. Men vad var det som hände?
/ J
