13 februari 2008

Ett fall framåt

Eftersom det uppenbarligen kan misstolkas på helt andra plan än det var meningen ska jag förtydliga mitt tidigare uttalande om samsjungningen härom veckan. Det var inte så att allt var katastrof. Enskilda sångare och kollegors insatser har jag aldrig haft en vilja eller anledning att kommentera och recensera. Det vore bara dumt. Det jag ansåg var en katastrof var förutsättningarna. Och möjligheten att faktiskt utföra ett bra jobb. Hela formen för produktionen har haltat betänkligt, och vårat lag har inte haft alls samma goda förutsättningar, tycker jag. Men efter snart tio år som andralagssångare kan jag säga att man arbetar upp en rutin för det också. Med detta sagt ska vi nu in och med stor glädje och inspiration ha orkesterrepetition. Med vårt lag. Som jag tycker är jättebra.
/ J