Snapphanar och prinskorvar

Juldagens kväll - och man börjar bli smått däst efter diverse mer eller mindre obligatoriska julinmundiganden. Vår(ständiga)resa mot det förlovade landet har burit oss till Linköping. Härbärget har öppnat sina dörrar, och barnet har nyss slutit sina ögon, med armarna kring sin nyligen, med oanad kraft uppslitna, tidigare paketinslagna Pippi-docka. Nyligen bevittnade jag också början på den nya svenska(?) dramaserien "Snapphanar". Det var inte speciellt dramatiskt. Snarare skrattretande. Dåligt. Och man var tvungen att sätta på text-tv's remsa för att förstå vad de försökte säga. På svenska. Det var lättare att förstå och acceptera de danska skådespelarna. Undrar varför? Är det för att man matats med så mycket högkvalitativa danska filmer och serier som Mordkommisionen, Krönikan, Nikolaj & Julie och så vidare? Kanske.
Gladelig Jul!
/ J

Julen är här - och där!

Så var det dan före dopparedan, och julefriden lyser fortfarande med sin frånvaro. Vädret är ju inte direkt juligt, och i brist på det får man väl försöka skapa stämning på andra sätt. Vi står inför en helt ny och världsomvälvande julafton. En julafton utan föräldrar. I många år har vi åkt kors och tvärs mellan alla våra olika julfiranden. Det kommer vi visserligen att göra i år också, men inte på själva julafton. Istället kommer vi fira tillsammans med min systers familj. För barnens skull. Och för föräldrarnas skull. Det känns ganska vuxet. Och roligt. Och sen ska vi ta sats mot ett spännande 2007. Tack alla ni som följt och läst min blogg under året. Det har varit spännande och utmanande för mej. Så länge någon läser kommer jag att fortsätta. Och sen lite till...
Ha nu en riktigt trevlig jul!
Årets stjärngosse: Christer Fuglesang. Vem annars?
Årets lucia: Cecilia Stegö-Chilo (Brann snabbt och blev bränd på medie-bål)
Årets motvilligaste lucia: Dottern M, som vaknat på helt fel sida.
Årets tomte: Anders Franzén, som sparat och skurit ned sedan han kom till Operan. Och nu i december delar ut extra julbonus till de flesta anställda. Ho-ho-ho.
Årets pepparkaksgubbe: Regiassistenten i Così i Karlstad. Kämpade kanske hårt, men i helt fel riktning och med ytterst oklara mål. Vilse i pannkakan.
Årets julskiva: Julstämning med Loa Falkman. Inte helt ny, men betydligt kitschigare än det mesta.
Årets julskiva 2: Swingle Singers "Unwrapped". Otroligt soft, mysigt och njutbart.
Årets skiva, alla kategorier: Maggan Bengtsson (fd Real Group-Jalkéus) I'm Oldfashioned. Jösses i det lilla skåpet, vilken skiva. Och vilken röst. Halleluja!
Årets julklapp: Platt-TV, kanske?
Årets prestation: Hustrun Linda lyckas (återigen) mycket bra i provspelning för Radiosymfonikerna. Blir det kanske Stockholm igen? Vi får se...
Årets översvämning: Mölndal. Nordens Venedig.

On the road again

Så var det årliga och traditionstyngda racet igång igen. Nu ännu mer avancerat och utförligt än tidigare. Hela veckan innan jul tillbringar vi i den Kungligaste av Huvudstäder, och ska försöka hinna med att träffa alla våra kära vänner och släktingar. Tufft schema. Dessutom har jag en konsert kvar innan jag stämplar ut för i år. Det är också en gammal fin tradition. Julkonsert med manskören De Svenske. Ibland har vi varit i Tyska Kyrkan, ibland i Gustav Vasa, och nu (imorgon) får vi bekanta oss med Finska Kyrkan. En traditionell julkonsert, med lite finska förtecken. Bl a Sibelius 5 Julsånger. Och jag prövar en helt ny julsång. Ny för mej alltså. Hugo Alfvén har skrivit en fin julsång för sång och piano, och den hör man inte allför ofta. Spännande.
Nu hoppas vi bara på att det kommer lite snö också. Bara lite. Snälla?
/ J

Ett litet steg för mänskligheten?

Inget är på något sätt klart än, men det är roligt att läsa följande i alla fall:

Ett steg närmare ny opera i Stockholm
Stockholms stad ska verka för ett nytt operahus, en förnyad Berwaldhall, fler scener för levande musik, fler elever i kulturskolan och mer indivuell musikundervisning, bland annat. Det beslutade en borgerlig majoritet med moderaterna i spetsen under kommunfullmäktigesammanträdet i fredags kväll. På vilka sätt allt ska genomföras är ännu inte klart.(P2 MiM)

Ruset efter magin i Vasa har inte riktigt lagt sej, och bra är väl det. Jag har en liten julkonsert kvar, nämligen den 20 december i Finska Kyrkan i Stockholm. Ännu en gång ska jag framträda med manskör. Och musikklasser. Och julmusik blir det också. Förhoppningsvis har vi fått lite snö då, så den riktiga julstämningen infinner sej. Känns rätt absurt just nu här i Göteborg, där det är översvämningar och kaos i både tåg- och biltrafiken. Tur att man bor högt. Imorgon är det (som alla vet) Lucia. En speciell dag för oss. Inte bara är det min frus födelsedag. Det är också dags för dotterns första Lucia-samling på dagis. Kameran är laddad och dotterns kläder och krona är framme. Fast dottern envisas med att mest sjunga "Här kommer Pippi Långstrump". Jaja, hon sjunger i alla fall...
/ J

Allt annat än botten i Österbotten

Sällan har jag fått så mycket värmande lovord. Sällan har jag njutit själv så mycket. Sällan har jag blivit så väl emottagen och omhändertagen. Och sällan har det varit så lite snö i Vasa så här års. Men lite julstämning blev det nog i alla fall. Och en hel del sång. Det var ett ganska tufft program jag gått med på. Flera av arrangemangen tillsammans med manskören skulle inte vilken baryton som helst ro hem. Men nu är ju jag inte vem som helst heller... Det var verkligen en ganska märklig känsla, men redan från jag kom dit kändes det på något sätt väldigt tryggt och hemtrevligt. Precis så bra som det borde vara oftare. Den känslan är enormt stärkande och inspirerande. En julkonsertproduktion brukar ofta gå på lite rutin. Ofta samma gamla repertoar. Och det kan vara svårt att hitta den rätta motivationen och fräschören. Inte nu. Det kändes speciellt och lite magiskt. Och både publiken, kören och andra överröste mej med superlativer. Jag fick till och med skriva ett antal autografer. Inte varje dag man får göra det, kan jag berätta. Och hemma hade jag till och med tack-mail i inboxen från besökare. Sånt värmer förstås också. Efter konserterna fick jag också gästa körens traditionsenliga julmiddag, kallad Julgrisen. Behöver jag säga mer? Mycket trevligt och sent blev det. Och väl hemma igen känns det faktiskt som jag fick några nya vänner på andra sidan viken. Vänner och sångarbröder. Tack!
/ J