Ja, nu i helgen är det äntligen dags. Götatunneln är färdig och invigs under stort pompa och ståt. Parad av Volvo-bilar och folkfest i dagarna tre. Dessutom infaller segeltävlingen Volvo Ocean Race med sin målgång nu också. Vilken slump!
Ni tycker kanske att det är en liten pseudohändelse i den stora världen, men jag kan berätta att för oss, som bor rakt ovanpå tunneln, och som dagligen irriteras och störs av trafiken i närområdet, är det inte nåt annat än en liten Paraguay-seger. Resultatet kommer förstås låta vänta på sej, men direkt kommer man nog märka en del små tecken. En något lägre ljudnivå, även med öppna fönster. Kanske att man inte behöver torka bort tjocka svarta avgaslager från fönsterbrädorna varje vecka. Och så småningom börjar omvandlingen av hamnområdet. Ruffigt ska bli folkligt och inbjudande. Bostäder och hamnpromenad. Det rör på sej. Och nu även i nya tunneln. Matilda och jag var där. Gick hela tunneln. Med många andra intresserade och nyfikna.
Så här under fotbolls-VM kan man inte låta bli att fundera över varför så många i opera- och musikbranschen är helt sålda på fotboll. Det finns säkert många enkla anledningar, men man slås också av en del uppenbara paralleller. Det mest slående är ju förstås att man, oavsett personlig skicklighet eller talang, måste spela ett bra lagspel för att lyckas i längden. Elva man.
Som vi sett med Sverige i VM handlar det om att veta sin roll och plats i laget. Att se till att följa planen och att ge understöd. Missförstå mej inte. Jag är den förste att stödja och uppmuntra individuella initiativ både inom musiken och fotbollen. Det är det som är tjusningen! Men om man glömmer laget helt kanske man inte får samma möjlighet att briljera själv. Då kanske man hamnar i en offside-fälla. Och då blir man avblåst. Spelar man fult blir man utvisad. I fotboll. I operavärlden..? Om man går in på roller och uppgifter kan man lätt likna tenoren vid den klare anfallaren. Alltid redo att avfyra sitt höga C. (?) Och barytonsångaren kanske är lite mer en Kim Källström eller Anders Svensson. Styr på mitten, servar tenoren med smörpassningar och slår till med ett och annat distansskott ibland. Men har också lite koll bakåt och håller ihop laget.
Om man får ta ut svängarna lite, så känner jag mej som en mycket offensiv mittfältare. En Ljungberg kanske. Lurig och envis. Avgör gärna. Och sugen på att vara med mycket i spelet. Om bara tränaren vill det... Fast på Operan känns det som jag mest blivit en Mattias Jonson. Får kanske komma in sista tio, och springer då som en gnu. Vill mycket, men lyckas bara ibland.
Jag får väl ställa till med lite bråk eller nåt, så kanske de fattar?
Ikväll gick också en gripande och intressant dokumentär på TV om min farfars farbror. Evert, om någon möjligtvis har hört talas om honom?
Slog mej plötsligt att jag måste åka och besöka Pampas. Samborombon. Verkar trevligt.
Då skulle hela Taube-paketet vara i hamn: Jag har sedan barnsben ett stort intresse och en stark passion för den svenska skärgården. Jag har spenderat mycket tid (och pengar) på minst en känd Stockholmskrog. Sedan ett drygt år är jag bosatt i släktens andra hemstad: Göteborg. Jag har också de senaste åren hamnat, genom både vänners försorg och med jobb, ett flertal gånger i Provence i södra Frankrike. Och nu är det bara Argentina kvar. Sen är Taube-resan fullständig.
Och här kommer jag tillbaka till fotbollen. Dagens match understryker bara. Årets vinnare heter förstås: Argentina.
Kanske får jag chansen att komma dit nån gång. Då ska jag lära mej rida. och dansa tango. Vad annars?
/ J
PS. Lionel Messi - 18 år. Skrev kontrakt med Barcelona som trettonåring. Kommer in femton minuter. Gör ett mål och en målgivande passning. Den nye Maradona. Se honom! DS.
