Vissa kanske tycker att det är mer eller mindre sommar redan. Andra kanske har häcken full. Oavsett vilket tycker jag är våren en härlig årstid. Förutom för oss som är allergiker. Jag, som varit i stort sett kärnfrisk hela mitt liv, har plötsligt i vuxen ålder blivit allergiker. Eller är det bara ytterligare en dagisbacill? Nej. Pollen har fått grepp på mej. Men som tur är har jag medicin som hjälper. Annars hade det varit svårt att genomföra denna veckas dubbelkommando med premiärvecka på Askungen (på lördag!) samtidigt med en högst tveksam mun-mot-munmetod på en svårt sargad Boheme. Som om det inte var nog har vi passat på att sälja två lägenheter också. Till slut gick det bra. Över förväntan, faktiskt. Men ett tag var det riktigt nervöst. På båda ställena fick vi bra bud för att låta bli visning. Otroligt svårt beslut. Rata budet eller ställa in visningarna? Vi valde att gå vidare. I båda fallen var det rätt beslut. För oss. Så nu kan vi bosätta oss i lugn och ro i vårt hus i förorten och leva ett skönt familjeliv. Grillen står snart på plats och bilen har en egen parkeringsplats. Dottern kan springa ut på gräsmattan och pappa kan pyssla med något i förrådet. Typ. Nu kommer nästa steg i processen. Efter den långa och mödosamma köp/säljprocessen med dess olika faser och otaliga vibrationer i byxtrakten kommer man till en helt ny insikt. Flyttpusslet. Om man, som vi, flyttar från två lägenheter samtidigt till ett hus hamnar man i ett svårt livs-sudoku. Vad klarar man själv? Behövs flyttfirma? Vad kostar det? Flyttstädning? Av två ställen? My God! Och allt ska ske simultant. Helst. Och mitt i sommaren. Då drabbas man ofelbart av nästa stora vuxenbacill. Trädgårdspaniken. Snabbt inser man att man inte bara saknar all kunskap om hur man gör och hur saker och ting växer och vissnar. Man saknar också samtliga redskap som man behöver för att utföra det arbete som krävs. Gräsklippare, skottkärra, utemöbler(för två altaner), högtryckstvätt och förstås en grill. Jag måste ha en grill! Första Juli. Jag ser redan tändstickan nere bland briketterna. Och jag kan känna doften. Jag har varit redo länge. Och nu är det verkligen dags. Phoff.
/ J
