Idag var min första "riktiga" repdag på den "nya" Askungen. Det första citationstecknet för att jag förstås haft ett antal sångrum med pianist innan för att lära mej musiken, och det andra för att det är en hyrd produktion från Theatre de Champs-Elysées i Paris och som sedemera har landat på svensk mark. Nåväl, idag var hela produktionsteamet på plats, och de flesta av solisterna var också där. En salig blandning av bekanta ansikten och röster och en del nya förmågor. Vissa har gjort pjäsen förut. Andra (som jag) är förstagluttare. Det var många olika språk som florerade i lokalen. En gäst pratade enbart italienska, spanska och franska. En annan pratade franska och engelska. En från Tyskland. En gäst kom bara förbi och sa hej, innan han flög vidare/tillbaka till Tyskland. Och så några svenskar. Och en ytterst liten hund. Instruktioner kom på både engelska, franska och italienska. Första intrycket av produktionen hade jag nog redan fått, eftersom några av oss utrustats med en DVD från Paris, men ändå är det spännande att se hur människor jobbar. Eller hur andra människor jobbar. Och hur olika språk och traditioner möts och blir något nytt. För är det något jag har lärt mej under åren är det att det finns ganska många vägar till målet. I det här fallet haltar besättningen lite märkligt. Sju roller. Och tio solister. Dvs tre dubbelbesatta roller. Och ganska tajt med tid. Och dessvärre har vi bara den här första veckan med regissören Irina Brook. Som för övrigt verkar vara en riktigt trevlig och intelligent regissör. Men en vecka? Hallå! Låt gå för att det är en inhyrd produktion, men i alla fall. Med Konwitschny i Karlstad hade vi tre veckor. Nåja, vad är väl en bal på slottet..? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar! Vi får se.
/ J
