Jan Malmsjö rasar. I en tv-intervju vägrar han till och med att höra avhopparen Michael Persbrandts namn, och gör korstecken som för att skydda sej mot smittan eller att bli förknippad med något så vederstyggligt. Det är ganska underhållande. Till och med lite fascinerande. Som en pjäs i verkligheten. Eller ett skådespel utan spelplats. För det intressanta är ju att skadan är sedan länge gjord. Och avhopparen uttalar sej inte. Och Dramaten verkar ha utagerat krisen. Kvar står kollegan (?) Malmsjö och rasar. Ursinnigt talar han om att Persbrandt "pissat på oss". Måhända. Mycket troligt. Men varför denna personliga vendetta inför media? Och hota med att inte förlänga sitt eget kontrakt. Är det inte en sak för Dramaten och dess ledning att sköta med Persbrandt? Det känns lite märkligt. Som ett skådespel. Utanför scenen.
/ J
