Ja, så kom han i alla fall till slut. Konwitschny. Till Karlstad och Sverige för första gången. Som jag tidigare skrivit om har vi matats med diverse sanningar och osanningar om honom och hans arbete. Ett slags "Bergman-syndrom" om ni förstår vad jag menar. Alla runtomkring oss har varit supernervösa. Inte minst vår assistent, som nu ställdes inför inkvisitionen och skulle försvara sin del i arbetet. Vi visste inte riktigt hur han (Herr K) skulle hantera oss sångare heller. Skulle han bli chockad och undra vad det var för katastrof som utspelade sej på scenen? Eller skulle han rentav bli glad, och kanske inspireras ytterligare av våra öppna och villiga sinnen? Snabbt fick vi ett klart och tydligt svar. Här har vi en regissör som har väldigt bra koll på hela apparaten. Som snabbt och smärtfritt, mycket metodiskt jobbat sej genom (snart) hela operan. Allt var långt ifrån till full belåtelse. Men också långt ifrån hopplöst. Och han har varit väldigt snabb och tydlig med att berömma oss sångare. Något som många glömmer... Och kännt av vilka som behöver hjälp och stöd. Det har i sin tur gjort oss mycket säkrare i vår osäkerhet, och har kunnat till och med komma med egna förbättringar och förslag. Något som tidigare sagts varit helt omöjligt utan att först gå genom hans dramaturgiat, minst. Nåväl, han har visat sej vara en mycket trevlig och intelligent man. Alla myter som spridits har kommit på fall. Och vi har kommit längre på några dagar med honom än vi gjort under hela våren... Ett ord kan lätt sammanfatta känslan för oss sångare: ÄNTLIGEN!
Inga mera diskussioner om placeringar i Berlin-uppsättningen. Inget mera tjafs om steg hit eller dit utan anledning. Klara besked och kanske en intressant produkt i vardande. Fortfarande kämpar vi med vissa skillnader i den tyska översättningen och den nya svenska. Och fortfarande har vi språkförbistringar att överbrygga. Han talar väldigt lite engelska. Vi pratar inte (alla) flytande tyska. Och runt oss finns många som vill översätta. Ju fler kockar...
Men ljuset i den länge ganska becksvarta tyska tunneln börjar flöda, samtidigt som solen för ett ögonblick lämnat Karlstad. Turbanerna känns lite lättare, och vi går med lättare steg till repetitionerna.
/ J
