Vår bästa tid är nu?

Jan Malmsjö rasar. I en tv-intervju vägrar han till och med att höra avhopparen Michael Persbrandts namn, och gör korstecken som för att skydda sej mot smittan eller att bli förknippad med något så vederstyggligt. Det är ganska underhållande. Till och med lite fascinerande. Som en pjäs i verkligheten. Eller ett skådespel utan spelplats. För det intressanta är ju att skadan är sedan länge gjord. Och avhopparen uttalar sej inte. Och Dramaten verkar ha utagerat krisen. Kvar står kollegan (?) Malmsjö och rasar. Ursinnigt talar han om att Persbrandt "pissat på oss". Måhända. Mycket troligt. Men varför denna personliga vendetta inför media? Och hota med att inte förlänga sitt eget kontrakt. Är det inte en sak för Dramaten och dess ledning att sköta med Persbrandt? Det känns lite märkligt. Som ett skådespel. Utanför scenen.
/ J

En nobel operachef!

Så var det äntligen offentliggjort. Efter en lång period av rykten och spekulationer får Kungliga Operan en ny operachef till säsongen 2009/10. Hon heter inte helt otippat Birgitta Svendén. Hovsångerska och just nu rektor vid Operahögskolan. Klockan 10 idag samlades Operans personal för att ta del av nyheten. Och hon mottogs med en mycket hjärtlig applåd. Hon sade några väl valda ord om utnämningen, om helgens premiär på Oprhée och lite om sin syn på huset och dess resurser. Och sedan var det "back to work". För min del handlade det om lunchkonsert med julrepertoar. Fast i nya arrangemang av min kollega Ketil Hugaas. Och nu måste jag knäppa på TV-n för att se frun spela för Kungen och de andra. Nobeldagen.
/ J